- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
8

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemma igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doktorinnan, sade Susan. — Nu vill hon väl ha sig en rejäl
pratstund efter tre månaders fasta.

— Jag riktigt gläder mig, Susan, att få höra litet
trevligt skvaller från Glen S:t Mary, sade Anne och såg ut
som om hon tänkte riktigt moja sig. — Jag hoppas tant
Cornelia kan tala om för mig allting, som hänt, medan vi varit
borta — varenda smul. Vem som har kommit till världen
eller gift sig eller druckit sig full, vem som dött eller farit
sin väg eller flyttat in eller mist en ko eller fått en
fästman. Det är så gränslöst roligt att vara hemma igen hos
alla de snälla Glenmänniskorna, och jag vill veta allting
om dem. Jag minns, att när jag gick under de högtidliga
valven i Westminster Abbey, så undrade jag vilkendera av
sina båda beundrare Millicent Drew till slut skulle välja.
Vet du, Susan, jag misstänker starkt, att jag är gräsligt
road av skvaller.

— Det ska hon inte vara ängslig för, lilla doktorinnan,
tröstade Susan, så funtad är varje riktig kvinna. Man
tycker väl om att höra litet nytt, vet ja’. Jag är själv rätt så
intresserad av hur det ska bli med Millicent Drew. Jag
har aldrig haft nå’n ungherre, som sprungit efter mig, nej
inte en, än mindre två, och nu kan det just göra detsamma,
för att vara ett gammalt ogift fruntimmer tar ingen skada
av, bara man blir van vid’et. Jag har nu alltid tyckt, att
Millicents hår står till väders som om hon sopat upp det
från pannan med en kvast. Men herrarna måtte väl ha sin
smak för sig.

— De ser bara hennes lilla söta och pikanta ansikte,
Susan.

— Det kan mycket väl hända, doktorinnan. Den Goda
Boken säger, att skönhet förgår och att utseende är ett
flyktigt ting, men jag skulle nu inte ha haft någonting emot
att själv övertyga mig om den saken, om det fallit sig så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free