Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En trevlig skvallerstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåsen, och hur han bar sig åt, så hoppade gåsen ned i
knät på fru Reese, som satt bredvid honom. Men inte
blev han något ängslig för det, inte, han bara sa helt lugnt:
Får jag be om den där gåsen, fru Reese! — Men hon var
rasande, för hon hade på sig sin sprittnya mossgröna
sidenklänning. Men så är det, när en karl är änkling eller
ungkarl. Det blir inte nå’n skick och fason på dem. Hade
han haft en fru, så hade det aldrig hänt.
— Jag kan då inte inse hur även om han haft ett
dussin fruar, de hade kunnat hindra den där snåla fru Drew
från att slakta deras sega gamla gåskarl till kalaset, sade
Susan.
— Folk sa, att det var mannen, som hittat på att de
skulle äta upp gåskarlen på silverbröllopet, sade fröken
Cornelia. — Jacob Drew är knusslig och småsnål och för
resten en riktig hustyrann.
— Han och hon kan ju inte alls dra jämt i hemmet,
säger folk, återtog Susan. — Och det får man väl ändå
kalla ett bedrövligt äktenskap. Eljest är de ju varandra
så lika i mycket. Snikna och näriga och om sig är de
bägge två. Det påstås, att det enda hon nå’nsin gett bort
var en kruka med smör, som var kärnat av grädde, som
en råtta dränkt sig i. Den gav hon till en församlingsfest.
Jag vet inte hur det där med den dränkta råttan i
grädden kom ut, men det gjorde det i alla fall.
— Men för att nu över den sega gåsen och den dränkta
råttan återgå till våra små prästgårdsbarn, så känner jag
mig allt mer och mer övertygad om att det är rara barn,
som jag så gärna skulle vilja göra någonting för. Det
skulle roa mig mycket att på ett grannlaga sätt få ta hand
om dem en smula, sade Anne.
— Det tillfället yppar sig kanske förr än du tror, sade
fröken Cornelia. — Nej, jag får väl bege mig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
