- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
61

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Mary stannar i prästgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att anställa storrengöring i prästgården. Och det
behövdes mer än väl. På ett par dagar var den inte
igenkännlig. Golven sopades och tvättades av, möblerna
dammades, allting sattes bättre tillrätta. Hon lagade och
snyggade upp den råttätna madrassen i gästrummet, hon sydde
i felande knappar, hon lagade och sydde nätta lappar på
trasiga kläder, hon dristade sig till och med in i
studérkammaren med hink och trasa och gav pastorn order att
förfoga sig ut, medan hon städade. Men det fanns en
avdelning av huset, dit tant Martha på inga villkor ville
släppa henne. Tant Martha var visserligen lomhörd och
skumögd och bra nog barn på nytt, men hon var fast
besluten att behålla regementet i köket, trots Marys alla
ränker och krigslister.

— Jag ska tala om för er, att om er gamla tant Martha
bara ville släppa mej fram till spisen, skulle här bli mat,
som man kunde äta med smak, sade hon en dag helt
förargad till barnen. — Då skulle ni slippa både
evighetsstek och gröt som klister eller full med klumpar, och
blåsur mjölk. Vad gör hon med all grädden?

— Den ger hon åt katten. Miran är hennes, sade
Faith.

— Åh, jag har väl aldrig så galet hört! utbrast Mary.
— Kattor tål jag inte. Di är djävulens egna husdjur, det
syns väl på ögona deras … Nå, då kan det väl inte
hjälpas, förmodar jag. Men jag blir arg, när jag tänker
på att all den goda grädden ska gå i katten.

Efter skolans slut gingo de alltid till Regnbågens dal.
Mary ville inte leka på kyrkogården. Hon sade, att hon
var rädd för spöken.

— Det finns inga spöken, sade Jem Blythe.

— Jaså, det gör inte det! sade Mary med tonen hos
den, som visste bättre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free