- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
65

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Mary stannar i prästgården - VII. Vad torsk kan användas till

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Än spökena då, som du sa häromdagen, att du hade
sett? erinrade Faith. — Med dödskallar och
scheletthänder. — Mary blev röd.

— Det är stor skillnad, sade hon trotsigt. — Det visste
jag, att ni inte skulle tro, och det var aldrig min mening,
att ni skulle tro på’t. Men jag såg i alla fall nå’nting
vådligt konstigt en kväll, när jag gick över körgårn på andra
sidan viken. Jag kan inte säja, om det var ett spöke eller
Sandy Crawfords gamla vita märr, men den, som fick ben
under sej och kila’ i väg, allt vad tygena höll, det var allt
jag, sade Mary.

VII.

Vad torsk kan användas till.



Lilla Rilla Blythe gick stolt och inte så litet viktig
framåt The Glens »storgata» och uppåt den backe, som
ledde till prästgården, och hon bar försiktigt en liten korg
full med tidiga jordgubbar, som Susan dragit upp, ränsat
och vattnat inne i en solig vrå av Inglesides trädgård.
Susan hade inskärpt hos Rilla, att hon inte fick lämna från
sig korgen åt någon utom pastorn själv eller tant Martha,
och Rilla, som var mycket stolt över att bli skickad i ett
sådant ärende, var fast besluten att noggrant följa sina
instruktioner.

Susan hade klätt henne helt prydligt i en stärkt vit,
broderad klänning, omknuten med ett blått skärp. På
fötterna hade hon näpna blå skor med spännen. De långa
rödbruna lockarna föllo ned så runda och glänsande, och
för att visa prästgården en artighet hade Susan låtit henne
sätta på sig sin bästa hatt. Den hatten var någonting
synnerligen elegant, och visst är, att Susans smak haft mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free