Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fröken Cornelia anställer förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina känslor, sa hon. Pytt — jag må välan inte ha några
känslor, som det är värt att tala om. Jag bara grubblar
ibland på hur det kan komma sej, att fru Wiley inte satt
sej i gång för att få tag i mej. Det är då inte likt henne.
Även fröken Cornelia tyckte det var ganska
egendomligt, men hon inskränkte sig till att i skarpa ordalag varna
Mary för att någonsin mera använda pastorns salta torskar
som tillhygge. Och så gick hon för att avlägga rapport
på Ingleside.
— Om det är sant som flickan berättar om den
behandling hon fått undergå, så bör man allt röra i saken, sade
hon. — Jag vet åtskilligt om den där fru Wiley. Marshall
råkade henne ganska mycket den tiden han bodde på andra
sidan viken. Jag minns, att i fjor somras sa han nå’nting
om henne och en flickunge hon hämtat från ett barnhem
— det var nog just den här Mary. Han sa, att någon
berättat för honom, att hon lät den fattiga ungen träla
alldeles förskräckligt och svältfödde henne och gav henne
knappt några kläder. Nu vet du nog, Anne lilla, att jag
aldrig haft för vana att befatta mej med de där
människorna på andra sidan viken. Men jag ska skicka över
Marshall i morgon dag för att om möjligt ta reda på hur
det är ställt med den här stackaren. Och se’n ska jag
tala med pastorn. Har du hört, Anne lilla, att barnen
Meredith hittade flickan liggande alldeles utsvulten på
loftet i James Taylors gamla lada? Där hade hon legat
hela natten, ensam, hungrig och frusen. Medan vi låg i
våra varma sängar, mätta efter vår kvällsvard.
— Den stackars lilla ungen, sade Anne och föreställde
sig en av sina egna kära små i dylika omständigheter,
ensam och övergiven, frusen och hungrig. — Har hon
blivit så där illa behandlad, tant Cornelia, så bör hon på inga
villkor skickas tillbaka till det hemmet. Jag själv blev som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
