- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
80

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fröken Cornelia anställer förhör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varaktiga? Di håller i tusen år», sa han. »Det vet jag,
för jag har försökt med så’na två gånger.» Om han nu
var tvåtusen år gammal, så måste han ju alldeles säkert
ha varit er vandrande jude.

— Jag tror inte, att den vandrande juden skulle
bekanta sig med en så’n person som fru Wiley, sade Faith
med stor bestämdhet.

— Jag tycker mycket om historien om den där piparen
i Hameln, som lovade att driva alla stadens råttor i floden,
sade Di. — Och det gör mamma med. Jag tycker alltid
så synd om den lille halte gossen, som inte kunde hinna
med de andra utan fann berget stängt, när han kom fram.
Han måste ha känt sig rysligt besviken. Han har nog sedan
i hela sitt liv funderat på vad det fanns för granna saker
inne i berget, som han aldrig fick se.

— O du, jag tycker tvärtom, att det var riktigt bra,
att inte också han blev bergtagen liksom alla de andra
barnen, sade Una. — De kom ju aldrig igen. Tänk, hur
glad hans mamma måste ha varit över att hon fick behålla
honom. Förut hade hon sörjt så mycket över att han var
halt. Men nu måste hon väl tvärtom vara glad över att
han var ofärdig, för just det var ju orsaken till att hon
fick behålla honom.

— Någon gång i framtiden, sade Walter och blickade
drömmande upp mot himlen, kommer det nog en så’n där
pipare hit till trakten, in i Regnbågens dal, och han blåser
lustigt på sin flöjt. Då skall jag följa efter honom —
följa honom ned till stranden — ut på havet — bort från
er alla. Jag tror inte, att jag godvilligt följer med honom.
Det gör Jem — Jem längtar ju alltid efter äventyr — men
jag vill inte följa med, jag strävar emot. Men se jag är
tvungen — piparen blåser och lockar på sin flöjt, och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free