- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
83

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fröken Cornelia anställer förhör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är syndigt att svära, viskade Una.

— Jag må välan inte vara bildad, sade Mary. — Var
skulle jag ha fått nå’n bildning ifrån? Men jag ska aldrig
säja så mer, bara jag kommer ihåg mej. Det lovar jag.

— Dessutom kan du inte vänta, att Gud ska höra dina
böner, när du missbrukar Hans namn, Mary, sade Una.

— Det har jag verkligen aldrig väntat, sade den
uppriktiga Mary. — Jag har i en hel vecka bett Honom
varenda kväll, att Han skulle reda upp det här med fru Wiley,
och’ vad har Han gjort? Aldrig ett smack. Nej, det lönar
sig inte att be några böner.

Just då kom Nan andlös springande utför sluttningen.

— O Mary, du kan aldrig tänka dig! Här ska du få
höra. Tant Elliotts man har varit över på andra sidan
viken, och vad tror du han fick veta där? Fru Wiley är
död — de hittade henne kall och död i sin säng morgonen
efter det du rymde. Så nu behöver du aldrig flytta
tillbaka till henne.

— Död? sade Mary förfärad. Och så skakades hon av
en rysning.

— Tror du, att jag har bett ihjäl henne? utbrast hon
och vände sig bönfallande mot Una. — Om jag det har,
ska jag då aldrig mer i mitt liv be en stavelse. Hu, nu
kanske hon går igen och spökar för mig för att hon är
ond på mej.

— Nej nej, Mary, lugnade Una, dina böner har alls
ingenting med hennes död att göra. Fru Wiley låg ju
död, långt innan du började be dina aftonböner här.

— Jaha, det har du rätt i, sade Mary och hämtade sig
hastigt från sin förskräckelse. — Men det var rysligt så
rädd jag blev. Jag skulle inte vilja tänka mej, att jag
hade bett ihjäl nå’n människa, om jag också tyckt mycket
illa om henne. När jag låg och bad, så tänkte jag aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free