Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Stugan på kullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
multnande, ihåliga stam, ur vilken ormbunkarna spirade
upp i frodiga massor, så att de bildade ett grönt tak och
en genombruten skärm åt källan. Bredvid den växte en
lönn med egendomligt knotig och vriden stam. Den kröp
utmed marken ett stycke, innan den sköt rakt upp i luften,
och bildade på så sätt en naturlig sittplats. Och runt
omkring hela den däld, där källan rann upp, hade september
virat ett band av blekblå astrar.
Pastor Meredith tog en afton genvägen över
Regnbågens dal, då han skulle gå hem till sig efter en kyrklig
förrättning nere vid hamnen. Då föll det honom in, att han
ville ta sig en klunk vatten ur källan. Walter Blythe hade
visat den för honom en kvällkvist för bara några dagar
sedan, och de hade länge suttit och pratat på den soffa,
som den krypande lönnens stam bildade. Under sitt blyga
och tillbakadragna väsen hade John Meredith behållit
mycket av gossårens naiva ursprunglighet. Walter och han
hade språkat riktigt fritt och oförbehållsamt med varandra.
Pastorn fann vägen till en väl förvarad kammare inne i
gossens själ, dit ej ens Di hade nyckeln. Ett
vänskapsförbund hade slutits mellan dem båda under denna förtroliga
skymningsstund, och Walter visste, att aldrig mer skulle
han vara rädd för pastorn.
— Aldrig trodde jag det skulle vara möjligt att bli
riktigt god vän med en präst, sade han till sin mor senare
på kvällen.
John Meredith drack ur sin smala, vita hand, vars fasta
grepp alltid förvånade de människor, som hittills ej känt
det. Därefter satte han sig ned på lönnsoffan. Han hade ej
särskilt bråttom hem, platsen var vacker och stilla, och
han var en smula andligen trött efter de långrandiga
konferenser han haft med en del beskedligt och inskränkt folk.
Månen hade nyss höjt sig över horisonten. I den del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
