- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
126

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Stugan på kullen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svävade litet på målet. Hon kände, att hon verkade
ytterligt tafatt, och hon hade god lust att ruska sig själv. Men
John Meredith var ej inbilsk till sin natur, och han visste,
att hon skulle ha blivit lika häpen, om hon på detta sätt
stött på till exempel någon av diakonerna. Hennes
förlägenhet gjorde honom själv obesvärad, och han glömde
att vara blyg. För resten kan till och med den allra
blygaste man bli djärv i månsken.

— Får jag hämta upp en bägare åt er, sade han och
smålog. Det fanns en verklig bägare alldeles i närheten,
om han bara vetat av det, en emaljerad mugg utan öra,
som Regnbågsdalens barn gömt undan i skydd av en trädrot,
men det hade han naturligt nog inte reda på, utan han
steg fram till en av björkarna och rev av ett stycke av
dess vita näver. Av det gjorde han därefter helt
behändigt en liten trekantig behållare, som han fyllde med vatten
ur källan och räckte Rosemary.

Rosemary tog den och drack ur varenda droppe för att
straffa sig för sin nödlögn, ty hon var alls inte törstig,
och att dricka en ganska stor bägare vatten, när man inte
är törstig, kan vara rätt så påkostande. Men minnet av
den drycken förblev i alla tider angenämt för Rosemary,
hon rent av tyckte, att det fick en nästan sakramental helgd.
Det ägde möjligen samband med det, som pastorn gjorde,
sedan hon räckt honom den tomma »bägaren». Han lutade
sig åter ner och fyllde den på nytt och drack själv. Det
var bara av en slump, som han kom att sätta sina läppar
precis på det ställe, där Rosemary nyss satt sina, och det
förstod Rosemary. I alla fall fick den lilla handlingen en
egendomlig betydelse för henne. De båda hade druckit ur
samma dryckeskärl. Hon drog sig dunkelt till minnes, att
en gammal tant till henne en gång sagt, att när två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free