- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
132

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Stugan på kullen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som jag ännu är ung och blomstrande och farlig. Pastorn
vill bara vara vår vän — om han ens bryr sig om det.
Du kan vara lugn för att han glömt hela sitt besök
häruppe hos oss långt innan han kommer hem till
prästgården.

— Jag har ingenting emot att du är vän med honom,
genmälde Ellen, men utöver vänskap får det inte gå, kom
det ihåg. Jag är alltid misstänksam gentemot änklingar.
De svärma inte för vad man kallar platonisk vänskap.
De är praktiskt lagda och menar annat. Varför ska nu den
här prästen anses vara blyg? Han är inte ett dugg blyg,
fastän han nog kan vara tankspridd — så tankspridd till
och med, att han glömde säga godnatt till mig, när du
reste på dig för att följa honom ut på bron. Intelligent är
han också. Det är så få män här på trakten, som kan
säga ett klokt ord. Jag har haft roligt i afton. Jag skulle
inte ha någonting emot att råka honom oftare. Men någon
kurtis vill jag inte veta av, Rosemary — kom ihåg det.

Rosemary var van att få en uppsträckning av Ellen,
om hon talade i fem minuter med någon ungkarl under
åttio och över aderton år. Hon hade alltid skrattat åt
systerns oroliga vaksamhet. Den här gången kände hon
ingen lust att skratta. Hon blev tvärtom en smula
irriterad. Kurtis — det var då också ett bra dumt och simpelt
ord …

— Nu ska du inte vara enfaldig, Ellen, sade hon med
ovanlig skärpa i rösten och tog lampan. Hon gick en
trappa upp utan att säga godnatt.

Ellen skakade fundersamt på huvudet och såg på den
svarta katten.

— Vad blev hon nu stött för, Jim lille? sade hon. —
Ingen rök utan eld heter det, Jimmy. Men hon har lovat,
kissen lille, och vi Westar håller alltid vårt ord. Så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free