Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Fru Davis’ förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Cecilia — han höll ej av och kunde aldrig komma att
hålla av någon annan kvinna.
Hur skulle han nu bete sig? Med ens kom han på den
tanken, att han skulle ju kunna gå upp till Ingleside och
med fru Blythe resonera om sina svårigheter. Fru Blythe
var en av de få kvinnor, i vilkas sällskap han aldrig kände
sig förlägen eller hade svårt för att tala. Hon var alltid
så deltagande och förstående. Kanske skulle hon kunna
förhjälpa honom till någon lösning av de problem, som så
hårt ansatte honom. Och även om det ej stod i hennes
förmåga, så kände dock pastorn, att han behövde litet
trevligt mänskligt sällskap efter sin svåra dust med fru Davis
— någonting, som jagade bort minnet av den obehagliga
och ogrannlaga kvinnan ur hans själ.
Han klädde sig hastigt och åt sin kvällsvard betydligt
mindre förströdd än vanligt. Han tyckte det var en skral
måltid. Han såg på sina barn — de voro rödblommiga
och sågo rätt så friska ut, utom Una, och hon hade aldrig
varit vidare stark ens när hon ännu hade sin mor i livet.
Alla fyra skrattade och pratade de — visst voro de
lyckliga. Karl var särskilt belåten, därför att han hade två
ovanligt »stiliga» spindlar krypande omkring sin sopptallrik.
Barnens röster läto trevliga, de hade ju bordsskick, de voro
snälla och uppmärksamma mot varandra. Men ändå hade
fru Davis sagt, att hela församlingen tyckte, att de »foro
fram som vilda indianer».
Just som pastor Meredith gick ut genom sin egen grind,
åkte doktor Blythe och hans fru förbi på den landsväg,
som ledde till Lowbridge. Pastorns ansikte fick i en hast
ett modfällt och bedrövat uttryck. Fru Blythe åkte bort —
alltså var det ingen idé med att gå upp till Ingleside. Hans
själ trängtade mer än någonsin efter litet sällskap och
sympati. Medan han nedslagen blickade ut över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
