Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Mera skvaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte leva, fortfor Mary. — Jaha, vad ska man göra åt det?
Om bara gubben Douglas ville gå in i församlingen igen
och betala, ginge det väl an. Men det vill han nog inte.
Tänk, om ni alla måste flytta härifrån!
Den kvällen gick Faith och lade sig med tungt hjärta.
Tanken på att kanske nödgas lämna prästgården och byn
vållade henne en olidlig plåga. Ingenstans i världen fanns
det så snälla lekkamrater som barnen Blythe. Hon hade
sörjt mycket, när de flyttade från Maywater — hon hade
gjutit många bittra tårar, när hon skildes från vännerna
och kamraterna i Maywater och den gamla prästgården,
där hennes mor levat och dragit sin sista suck. Hon
förmådde ej uthärda tanken på ännu en dylik, ja, ännu svårare
skilsmässa. Hon kunde inte lämna Glen S:t Mary och
Regnbågens dal och den gamla vackra prästgården.
— Vad det är hemskt att vara prästbarn, låg Faith och
grät i sin kudde. — Så fort man lärt sig hålla av och blivit
fäst vid en plats, ska man ryckas upp med rötterna.
Aldrig, aldrig nå’nsin ska jag gifta mig med en präst, hur
snäll och bra han än är för resten.
Faith satte sig upp i sängen och blickade ut genom det
lilla av vildvin omslingrade fönstret. Natten var mycket
stilla, tystnaden bröts endast av Unas jämna andetag. Faith
kände sig gränslöst ensam i världen. Hon kunde se Glen
S:t Mary ligga under höstnattens stjärnströdda himmel.
På andra sidan dalen tindrade ett ljus från flickornas rum
på Ingleside och ett annat från Walters rum. Faith undrade
om stackars Walter hade tandvärk igen.
Därefter suckade hon — och den sucken gick till Nan
och Di. De hade en mor och ett hem, som liksom var
murat på en fast grund — de voro inte beroende av
människor, som blevo onda utan orsak och kallade en
avföda … Långt på andra sidan om byn, bortom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
