Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vindsrummet och skrev struntig vers. Men hon tände eld i
köksspisen och värmde vatten och slog det på ett
varmvattenkrus och la’ det till mig i sängen, och då hörde
tanden upp att värka. Så fort det lättade en liten smula, sa
jag till Susan, att mina dikter var ingen strunt och att det
kunde inte hon bedöma. Nä, sa hon, det kunde hon
gudskelov inte, för hon visste ingenting om poesi utom att det för
det mesta var lögn alltihop. Nu vet du nog, Faith, att så
är det inte. Det finns ett särskilt skäl, varför jag så mycket
tycker om att skriva vers — då kan man säga så mycket,
som är sant i en dikt men som skulle vara osanning på
prosa. Det där sökte jag förklara för Susan, men hon
bara sa, att jag skulle hålla mun och somna, innan vattnet
hann kallna. För annars skulle jag få sköta mej själv, sa
hon, och då finge man väl se, om rim utan reson kunde
bota tandvärk, och det skulle vara just rätt och lagom
åt mej.
— Varför far du inte till tandläkaren i Lowbridge och
får tanden utdragen?
Walter ryste igen.
— De vill därhemma, att jag ska göra det — men jag
kan inte. Det kommer att göra så gräsligt ont.
— Är du så rädd för litet ont? frågade Faith med en
skymt av förakt.
Walter blev röd.
— Det skulle minsann inte göra litet ont. Att få en
ond tand utdragen är nå’nting bland det värsta som finns.
Pappa sa, att han ville visst inte tvinga mig att fara —
jag får vänta och se, om jag till sist fattar mitt beslut.
— Det där skulle göra mycket ont ett enda tag, men
se’n vore det ju överståndet, sade Faith. — Tänk, så länge
du har gått med den där tandvärken. Ibland bara morlar
den, men ibland får du ju så ont, att du knappt vet till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
