Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Stackars Adam!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det osade bränt mycket starkt. Han gjorde hastigt helt
om, men såg ingenting. Då förde han blixtsnabbt händerna
till rockskörtena och drog fram dem från sidorna. Det var
redan ett ordentligt hål bränt i det ena — och det var hans
nya svarta kläder. Faith skakade av tyst skratt, så löjliga
voro hans min och hans ställning.
— Såg inte du, att det tog eld i mina rockskört?
frågade han i vredesmod.
— Jo, pastorn, svarade Faith ödmjukt.
— Men varför, sa du inte till mig då? frågade han och
blängde ilsket på henne.
— Pastorn sa vid bordet, att det verkade så
ouppfostrat att avbryta någon, sade Faith i en ton av kränkt
oskuld.
— Om jag vore din pappa, vilket jag Gud ske lov inte
är, skulle jag ge dig en upptuktelse för detta, som du
aldrig glömde, sade den förgrymmade pastorn och skred med
värdiga steg ur rummet. Rocken tillhörande pastor
Merediths näst bästa svarta kostym passade ej alls den
välfödde pastorn från Charlottetown, utan han måste förrätta
aftonsången i sin egen svedda långrock. Men han
vandrade ej uppför kyrkgången med sin vanliga
självtillräckliga min av »se, vilken ära jag bevisar denna lilla
landsortskyrka!» Han ville sedermera aldrig vara med om att
avbyta pastor Meredith i predikstolen, när det var fråga
om ett tillfälligt vikariat, och han var nätt och jämt hövlig
mot The Glens pastor, när han flyktigt hälsade på honom
vid stationen morgonen därpå.
Men Faith kände en viss dyster tillfredsställelse. Adam
var delvis hämnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
