- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
194

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Faith får en ny vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Regnbågens dal, betraktat dess nya vita skrud och låtit tankarna
gå sina egna vägar. Att döma av hennes anletsuttryck
hade de vägarna varit ganska behagliga. Det var kanske
det svaga klingandet från de små bjällrorna uppe i Det
älskande parets träd, som lockade fram leendet på hennes
läppar. Eller kanske dess orsak låg i medvetandet att
pastor Meredith numera sällan underlät att tillbringa
måndagskvällen uppe i det grå huset på åsens vindomsvepta
krön.

Nu kom Faith Meredith rusande rätt in i Rosemarys
vakna drömmar med sina känslors bitterhet och sin
upprorsanda. Hon hejdade sig genast, när hon fick se fröken
West. Hon var inte intimare bekant med henne — bara
så pass, att de kunde stanna och hälsa på varandra, när
de möttes ute. Och hon ville inte råka någon just nu —
ingen utom fru Blythe. Hon visste, att hennes ögon och
näsa voro röda och svullna, och hon blev förtretad vid
tanken på att en främmande människa skulle se, att hon
hade gråtit.

— God afton, fröken West, sade hon i tvungen ton.

— Hur är det fatt, Faith lilla? frågade Rosemary vänligt.

— Det är ingenting, svarade Faith kort.

— Du menar ingenting, som du har lust att berätta för
en utomstående, inte sant? smålog Rosemary.

Faith tittade på fröken West med plötsligt intresse.
Här var bestämt en människa, som förstod rätt mycket …
Och så vacker hon var! Håret låg guldgult fram under
den plymgarnerade hatten. Vilken vacker färg kinderna
hade över sammetskappans krage! Hur blå och vänliga
voro inte hennes ögon! Faith kände, att fröken West borde
kunna vara en förtjusande vän — om bara hon vore en
förtrogen i stället för en flyktig bekantskap.

— Jag — jag tänker mig upp för att berätta det för fru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free