Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Det omöjliga ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men icke desto mindre vill en man inte ha den allra
utmärktaste kvinna inne i rummet, när han friar till en
annan kvinna. Och Ellen var alltid i närheten. Men hon lade
visst inte ensam beslag på pastor Meredith. Hon lät även
Rosemary få sin rikliga del. Många aftnar plånade Ellen
alldeles ut sin egen person, där hon satt i sitt hörn med
den stora svarta katten i knät och lät pastorn och
Rosemary tala och sjunga och läsa böcker tillsammans. Ibland
glömde de totalt bort hennes närvaro. Men om deras
samspråk eller val av duetter stundom röjde den minsta
benägenhet för känslosamhet, så ingrep Ellen genast och
motade undan — figurligt talat! — Rosemary för resten av
kvällen. Men ej ens den vaksammaste av vänliga drakar
kan helt och hållet förhindra det stumma, men dock så
uttrycksfulla språk, som ligger i blickar och leenden och små
vältaliga pauser. Och på så sätt pågick i alla fall pastorns
lilla kurtis relativt ostört.
Men om den någonsin skulle nå det mål, dit den
strävade, så måste det ske en gång, när Ellen var borta. Och
Ellen var så sällan borta, allra helst om vintern. Hon
påstod, att någon trevligare plats än hennes egen husliga härd
fanns inte. Hon hade aldrig lust att gå bort och hälsa på
andra människor. Sällskap tyckte hon nog om, men hon
ville ha det hemma hos sig. Pastor Meredith hade nästan
börjat komma till den uppfattningen, att han måste
skriftligen meddela Rosemary det han ville säga henne. Då
nämnde Ellen en kväll i förbigående, att hon tänkte sig på
ett silverbröllop nästa lördagskväll. Hon hade varit
brudtärna, när kontrahenterna gifte sig. Endast personer, som
bevistat det första bröllopet, voro bjudna, så därför var
Rosemary ej tillsagd. Pastorn lystrade till en smula, och
det blänkte till i hans mörka, drömmande ögon. Både
Ellen och Rosemary sågo det, och både Ellen och Rosemary
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
