Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Goda föresatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller dröjer så länge, innan han får nå’n — det har jag
hört en liten fågel kvittra.
— Vad menar du? frågade Faith.
— Har du verkligen inte den minsta aning? frågade
Mary.
— Nej, det har jag visst inte. Vad menar du?
— Ni är då sannerligen bakom, det får jag lov att
säja … Varenda människa talar ju om’et. Er pappa slår
sej ut för Rosemary West. Hon ska bli er styvmamma.
— Det tror jag inte, skrek Una och blev eldröd.
— Ja, jag vet inte. Jag säjer bara som jag hört. Jag
kan inte svära på’t. Men det skulle vara bra. Rosemary
West skulle nog hålla efter er, om hon komme hit, det
håller jag en cent om, för allt va’ hon smilar och gör sej
söt. Så’na ä’ di alltid, tills di har fått det som di vill ha’t.
Men ni behöver nå’n, som fostrar opp er. Ni bär er åt så
er pappa får skämmas för er, och det tycker jag är synd.
Jag har alltid tyckt väldigt bra om eran pappa, alltse’n
den kvällen, då han talte så vänligt ve mej. Se’n dess
har jag varken ljugit eller sagt ett enda svärord. Och
jag skule tycka om att se honom glad och belåten, med
sina knappar isydda och maten på bordet i rättan tid.
Och då skulle också ni barn sitta där just som tända ljus,
men gamla Martha skulle få stå i skamvrån. Tänk bara,
så hon tittade på äggen, som jag var inne i köket med nu
på eftermiddagen. »De må välan vara friska», sa hon. Jag
önskar sannerligen de vore ruttna vartenda ett. Kom nu
ihåg, att hon ska löskoka dem och ge er var sitt till
frukost och eran pappa med. Bråka med’na om hon inte gör
det. Det var meningen med dem, när fru Elliott skickade
mej hit med dem, men jag litar inte på den käringen Martha.
Hon skulle lika väl vara i stånd att slå sönder dem och
vispa dem med grädde och ge dem åt sin feta katt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
