Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Goda föresatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våren börjat växa ifrån dem. Han läste nu mycket ivrigt
för att pröva in till en högre fortsättningskurs och brukade
stanna kvar i skolan tillika med några äldre elever efter
den ordinarie lektionstidens slut. Därför hade han också
så mycket hemläxor på kvällarna, att han sällan hade tid
att vara ute med de andra i Regnbågsdalen. Han slöt sig
numera hellre till de vuxna.
— Hur är det fatt med er alla i kväll? frågade han.
— Jag tycker ni förefaller just som litet slokörade.
— Det kan allt hända, det, sade Una. — Du skulle nog
också kunna hålla dej för skratt, om du visste, att din pappa
finge skämmas för dej och att folk pratade om dej.
— Vem pratar om er nu då?
— Alla människor, säger Mary Vance. — Och så utgöt
Faith sina bekymmer för den deltagande Jem. — Du
förstår, fortfor hon bedrövad, vi har ju ingen, som fostrar
upp oss. Och därför råkar vi ofta illa ut, och folk tror
vi är så stygga.
— Ni kan väl ta och fostra upp er själva då, föreslog
den praktiske Jem. — Jag ska tala om vad ni ska göra.
Ni ska bilda en Snällhets-Klubb, anlagd just på gott
uppförande, och så ska ni straffa er själva, så fort ni gör
någe’ galet.
— Det var en bra idé, sade Faith, som kände sig
mycket tilltalad av förslaget. — Men, tillade hon i mera
tvehågsen ton, ofta är det så, att saker, som vi tycker rakt
inte ä’ någonting, dom tycker andra människor är fasliga.
Hur ska vi nu kunna veta det på förhand? Vi kan då inte
springa till pappa och fråga varenda gång, och han är ju
för resten så mycket borta.
— Nog kunde ni väl för det mesta avgöra själva, när
ni dummar er eller inte, tyckte Jem. — Så’nt där känner
man ju ofta på sig. Men se saken är den — ni tänker inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
