Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Ännu ett spöke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt. Och denna misstanke blev visshet, när Susan äntligen
kom tillbaka.
— Nu har jag tagit reda på vad det var för ett spöke
ni sprang för, sade hon, log litet försmädligt och slog sig
ned i en gungstol. Hon fläktade sig med sitt förkläde, ty
hon hade blivit varm av den raska gången. — Jo, mor
Stimson har ett par nyvävda, oblekta lakan, som hon har
liggande på bleke i Baileys gamla trädgård. Hon har haft
dem där en veckas tid. Hon bredde ut dem senast i morse
på vallen under lärkträdet, därför att där var gräset kort
och rent. Nu i kväll gick hon ut för att hämta in dem.
Hon hade sin stickstrumpa i händerna, så hon kastade
lakanen över sin ena axel för att bära dem på så sätt. Men
så ville det sig inte bättre än att hon tappade en av sina
strumpstickor, och den kunde hon se’n inte hitta och har
inte hittat den ännu. Men hon lade sig ned på knä i
gräset och kröp omkring och letade efter den, och bäst som
hon gjorde det fick hon höra de gräsligaste tjut nerifrån
dalsänkan och såg tre barn komma sättande uppför backen
som om de hade elden efter sig. Hon trodde, att de hade
blivit bitna eller stuckna av någonting, och själv fick hon
en så’n skräck i sin stackars gamla kropp, att hon varken
kunde röra sig eller tala utan blev liggande i gräset, tills
ungarna försvunnit. Se’n tog hon sig tillbaka så gott hon
kunde till sin stuga, och döttrarna har fått gnida henne med
liniment och ge in henne hjärtstyrkande droppar, och hon
säger, att den chocken hon fick av ungarnas tjut kommer
nog att hänga i hela sommaren.
De spökrädda barnen sutto med nedslagna ögon och
blygselns rodnad på sina kinder. De skämdes till den grad,
att ej ens Rosemarys vänliga förstående och deltagande
förmådde uträtta särdeles mycket. De larvade hem till
sig, mötte Jerry vid prästgårdsgrinden och kröpo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
