- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
291

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Envist folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag tycker du kunde väl ändå hjälpa en tafatt
stackare på traven, sade han.

— Vad är det du vill jag ska göra? frågade Rosemary
lika kyligt som förut.

— Det vet du lika bra som jag, flicka. Se nu inte så
där gräsligt tragisk ut. Jag säger inte om, att Ellen inte
ville be dig. Hon tordes inte, sa hon. Hör på nu, du,
Ellen och jag vill gifta oss. Det må väl vara tydligt språk.
Eller hur? Det fattar du. Men Ellen säger, att det kan
hon inte, såvida du inte löser henne från något fånigt löfte,
som hon lär ha avlagt nå’n gång för länge sedan. Det
vore hyggligt av dig, om du gjorde oss den tjänsten. Vill
du det?

— Ja, sade Rosemary.

Norman hoppade upp och grep den motsträviga
handen.

— Gott! Jag visste nog, att du skulle vara medgörlig
och snäll — det sa jag också till Ellen. Jag visste, att det
bara skulle ta ett par minuter, så skulle du ge med dig.
Nu, flicka, går du hem och berättar detta för Ellen, och
om fjorton dar ska bröllopet stånda, och du ska flytta hem
och bo hos oss. Du ska slippa sitta här i ensamheten på
din pinne uppe på berget som en ann’ gammal kråka —
var inte rädd för det. Jag vet, att du avskyr mig, men du
ska få se, att det blir livat värre att leva under samma tak
med en, som man rakt inte tål. Det blir krydda på
tillvaron, ska jag säga. Två systrar, som omger mig och tar
hand om mig — bättre kan man väl inte ha det. Den ena
en fyrpanna, den andra en isklump. Det blir åtminstone
omväxling.

Rosemary brydde sig inte om att säga honom, att
ingenting skulle kunna förmå henne att leva under hans tak. De
skildes åt efter en liten stund; han klev med långa steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free