Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Pastorn kommer till korta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pastorn ingenting alls, gingo båda tigande in i
studérkammaren. Spöet låg på bordet. Pastorn hade halt all möda
att ute i skogen hitta något, som passade. Han skar ett,
men det tyckte han var för vekt. Karl hade dock burit
sig oförsvarligt illa åt. Han skar alltså ett annat — men
det blev mycket för tjockt. Karl hade ju i alla fall trott,
att ålen var död. Det tredje spöet gick en medelväg, men
när han tog upp det från bordet, kändes det så tjockt och
tungt — mera som en käpp än som ett smidigt spö.
— Räck fram handen, sade han till Karl.
Karl rätade på nacken och räckte modigt fram sin högra
hand. Men han var inte mer än tio år gammal, och han
kunde inte hjälpa, att rädslan stack fram ur hans ögon.
Pastor Meredith blickade in i de ögonen — ack, det var ju
Cecilias ögon, hennes egna klara, milda ögon, och nu buro
de precis samma uttryck, som han en gång sett i Cecilias
ögon, när hon kommit för att anförtro honom någonting,
som hon varit en smula rädd för att berätta. Här sutto nu
hennes ögon i Karls lilla bleka ansikte — och för ej längre
se’n än sex veckor hade han under en ändlös, förfärlig natt
trott, att hans lille gosse skulle dö ifrån honom.
John Meredith slängde spöet från sig.
— Gå, sade han. — Jag kan inte slå dig.
Karl flydde ut på kyrkogården med en känsla av att
uttrycket i faderns ansikte var värre än någon risbastu.
— Är det över redan? frågade Faith. Hon och Una sutto
på den Pollockska gravhällen och väntade och höllo
varandra i hand.
— Han — han slog mig inte alls, sade Karl med gråten
i halsen. — Men jag önskar han hade gjort det … Nu
sitter han därinne och sörjer över hur stygg jag är.
Una smög sig bort. Hennes hjärta trängtade efter att
få trösta fadern. Tyst som en liten mus öppnade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
