Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Una går på besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med flit. Vi menar inget ont. Och om ni bara vill gifta
er med pappa, så ska vi alla försöka bli så snälla och göra
allt vad ni ber oss om. Jag är säker på, att fröken inte
skulle behöva få några besvärligheter med oss. Söta, rara
fröken West!
Tankarna jagade varandra i Rosemarys hjärna. Hon
förstod, att det var dumt skvaller och prat, som ingett den
lilla flickan den befängda föreställningen. Nu måste hon
vara fullt ärlig och uppriktig mot henne.
— Lilla Una, sade hon milt. — Det är visst inte för er
skull, era små stackare, som jag inte kan bli er pappas
hustru. Någonting sådant har aldrig fallit mig in. Ni är
inte stygga — jag har aldrig trott er om att vara stygga.
Men det finnes ett annat skäl, Una.
— Tycker fröken inte om vår pappa? frågade Una
och lyfte en förebrående blick. — O, fröken vet inte hur
rar och snäll han är. Jag är säker på att han skulle bli
en vådligt bra man.
Hur häpen och bedrövad Rosemary än kände sig, kunde
hon inte hålla tillbaka ett litet matt leende.
— O nej, fröken West får inte skratta, utbrast Una
lidelsefullt. — Pappa sörjer så rysligt.
— Jag undrar, om du inte misstar dig, min lilla vän,
sade Rosemary.
— Nej då. Det vet jag, att han gör. O, fröken West,
pappa skulle smälla Karl i går för Karl hade varit
odygdig — men pappa kunde det inte, för se han har ju rakt
ingen övning. Så att när Karl se’n kom ut till oss och
berätta’ för oss, att pappa var så ledsen, så smög jag mig
in i hans rum för att se, om jag kunde trösta honom litet
— han tycker om att jag tröstar honom, fröken West —
men han hörde inte, att jag kom in, för jag gick så tyst,
och i stället hörde jag vad han satt och sa för sig själv …
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
