Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - I. Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom det var i påvekyrkan, så har det även i alla tider
varit i de protestantiska stats- eller folkkyrkorna: de sant
troende hava i regeln ingenting att säga till om, när det
gäller förkunnelsen. De få snällt taga emot, vad som serveras
dem, vare sig det sker genom fromma eller uppenbart
ogudaktiga, genom bibeltroende eller från all verklig bibeltro
avfälliga präster. Om man tänker på tillståndet i den s. k.
lutherska kyrkan i vår tid, icke minst i Luthers hemland
Tyskland, men även här i Sverige, så har ju Guds
församling, Guds levande barn, ingenting annat att göra än att
lyssna till en ofta mot både Bibeln och Luther fullkomligt
stridande förkunnelse eller ock att fly för sitt livs skull,
vilket ju även de flesta troende kristna, i synnerhet i vårt
land, hava gjort. Pris ske Gud!
Luthers stränga omdöme om påvekyrkan kan tyvärr i stor
utsträckning tillämpas även på vår tids s. k. lutherska kyrka,
särskilt om man tänker på den teologi, som där under den
senare tiden utbildat sig vid hennes teologiska lärosäten.
»Nu har», säger han, »påven och hans hantlangare blivit så
tyranniska, att de hava förvänt denna kristna, gudomliga
och apostoliska ordning och upprättat en alldeles hednisk
och pythagorisk religion, på det de må kunna säga, fjolla
och fladdra allt vad de vilja, utan att någon får döma därom
eller säga emot dem eller bjuda dem tiga. Därmed hava
de ock utsläckt Anden, så att man icke finner vare sig
Maria eller Josef eller Kristus hos dem, utan bara råttor
och möss, ja, huggormar uti deras förgiftade läror och
skrymteri.»
Luther ansåg sålunda, att vad Guds troende församling i
alla tider trott och förkunnat var den sanning, för vilken
varje människa, som gjorde anspråk på att vara en lem i
kristenheten, borde utan vidare böja sig. Själv ansåg han
sig icke först behöva pröva, om Bibeln var Guds ord, utan
han hade endast att med ödmjukt lärjungasinne nalkas den
för att där finna de frälsande skatter, som förvisso där voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
