Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - I. Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kommen till Mig, I alla, som arbeten och ären betungade, så
skall Jag giva eder ro.»
Visserligen lär professor Linderholm i likhet med hela
den nyrationalistiska skolan i vår tid, att till följd av
utvecklingens lag, som gäller för allt levande, både förnuftiga och
oförnuftiga varelser, människorna — även de djupast sjunkna
— automatiskt skola lyftas upp ur dyn och så småningom
göras passande för ett högre liv, oberoende av Kristus och
den frälsning, som Gud enligt Skriften berett det fallna
människosläktet. I så fall vore ju dessa teologers evangelium
ett ljuvligt budskap för alla, som älska synden och världen
och som gärna vilja nå himmelen efter en vandring på »den
breda vägen». Men Jesus har allvarligt varnat för en sådan
tro, och varje litet mer tänkande och allvarlig människa
torde i alla fall föredraga att tro på Jesus framför vår tids
även mest genombildade, mognade och helgade teologer.
Man kan här erinra sig Luthers robusta och i sådana
genombildades öron förvisso mycket illaljudande ord, som han
uttalar i en predikan på juldagen, där han bland annat säger:
»Det finns förvisso ingen svårare plåga, jämmer och olycka
på jorden än en lärare, som icke predikar Guds ord. Av
sådana är tyvärr hela världen nu för tiden full. De mena
likväl, att de göra väl och äro fromma, då deras väsen dock
ingenting annat är än att dräpa själar, försmäda Gud och
upprätta avguderi, så att det vore bättre, om de vore rövare,
mördare och de argaste bovar. Då visste de likväl, att de
göra illa. Men nu gå de dolda under prästerliga, biskopliga,
påvliga och andliga namn och sken och äro dock bara
glupande ulvar i fårakläder, så att det vore önskvärt, att ingen
lyssnade på deras predikan.»
När man för sådana saker på tal bland kyrkans prästerskap
i vår tid, får man ofta veta, att en dylik radikal åskådning
som professor Linderholms ej alls eljest gör sig gällande
inom den svenska kyrkan. Man får till och med den
uppfattningen vid sådana samtal, att de flesta teologer och präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
