Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - I. Bibelns gudomliga ursprung och auktoritet enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptagandet eller uteslutandet av vissa bibliska böcker. Så till
exempel förekommo i vissa handskrifter även ett femte
evangelium, Nikodemi evangelium, och ett föregivet brev av Paulus
till laodicéerna. Dessa båda skrifter hade emellertid aldrig
av kyrkan i allmänhet blivit upptagna såsom verkligt
inspirerade heliga skrifter. Och Luther hyste heller ingen tvekan
med avseende på deras uteslutande. Däremot var han oviss,
huru man borde förfara med några av de i Bibeln i
allmänhet förekommande skrifterna, nämligen särskilt fyra utav
dem: Hebreerbrevet, Jakobs brev, Judas’ brev och
Johannes Uppenbarelse. Han visste, att en del kyrkofäder icke
ansett dem ha samma gudomliga värde som de övriga, och
själv fann han vissa betänkligheter med avseende på deras
innehåll. Särskilt var detta förhållandet med Jakobs brev,
vars innehåll han fann stridande särskilt mot aposteln
Paulus’ skrifter. Han beslöt emellertid att upptaga även dessa
fyra skrifter i sitt Nya Testamente. Men han satte dem sist
och yttrade i sitt företal till dessa böcker en del
anmärkningar angående desamma. Sålunda skriver han om Jakobs
brev bland annat[1]: »Ehuru detta brev av S:t Jakob blivit
förkastat av de gamla, prisar jag det dock och anser det
vara gott, därför att det icke alls sprider någon människolära
utan håller hårt på Guds lag.» Därmed rättfärdigar han,
att han icke uteslutit det. »Men», fortfar han, för att
förklara, varför han icke har likställt det med de andra
nytestamentliga skrifterna, »för att uttala min mening, dock utan
att vilja skada någon och utan att vilja döma över andras
avvikande mening, anser jag det icke vara skrivet av någon
apostel. Ty för det första motsäger det aposteln Paulus och
de övriga nytestamentliga skrifterna däri, att det lär om
rättfärdiggörelse genom gärningar. Om detta också möjligen
skulle kunna förenas med andra utsagor i skriften, så kan
dock icke detta gillas, att det (2:22, 23) förklarar ordet i 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
