Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luthers lära om rättfärdiggörelsen genom tron - I. Den katolska kyrkans rättfärdiggörelselära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
billighet krävde, att Han gav en sådan människa nåd. Och nåden,
som nu bevisades människan till följd av en sådan gärning,
bestod däri, att Gud ingöt en ny hemlighetsfull kraft i
människan, så att hon fick en inre beskaffenhet i hjärtat, som
man kallade kärlek. Och genom denna ingjutna nåd sattes
hon så i stånd att göra sådana goda gärningar, varigenom
hon kunde förtjäna himmel och salighet. Ja, detta var väl,
såsom Luther säger, »de skollärdas teologi».
Den stora mängden av katoliker fattade väl i stort sett
föga av de rättfärdiggörelseteorier, som under årens lopp
utbildades i kyrkan. De följde väl i allmänhet den av
prästerskapet anvisade sakramentala vägen till frälsning. Enligt
denna ansågos alla före dopet begångna synder vara utplånade
i dopet, och de synder, som sedan begingos, borttogos i
botsakramentet och de gottgörelser, som
sammanhängde därmed.
Som vi veta, inskärper Guds ord vikten av att vi bekänna
våra synder för att undfå förlåtelse av Gud (1 Joh. 1:9),
och vi manas även att i vissa fall bekänna våra synder inför
varandra (Jak. 5:16). Men liksom varje levande sanning
i Ordet av kyrkan, sedan livet i stort sett flytt, förvandlades
till vissa kyrkliga ceremonier och fastställda sedvänjor och
plikter, så blev det även med bikten eller bekännelsen av
synd inför människor. Och i samma mån, som det allmänna
prästadömet försvann och ersattes av ett särskilt s. k.
andligt stånd, ett avlönat och över människornas själar
allenahärskande prästerskap, så måste även bikten ske inför
prästen allena. Och kyrkan förstod redan tidigt att tillvälla
sig ett oerhört välde över människornas själar genom att
påbjuda bikt inför prästen såsom nödvändig för
syndaförlåtelse. Förpliktelsen av bikt inför prästen blev kyrklig lag år
1215. Då stadgades nämligen på ett kyrkomöte, att varje
kristen minst en gång om året skulle begå Herrens nattvard
och även, att han i samband därmed skulle avlägga s. k.
öronbikt, d. v. s. inför prästen bekänna och i detalj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
