Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
strax så: äro vi utan lag, så låtom oss då leva, såsom vi
vilja, intet gott göra, ingenting giva de fattiga och ännu
mindre lida något ont. Ty det finns ingen lag, som nödgar
eller binder oss. — — Om tron predikas, såsom den
nödvändigt måste predikas, så fattar större delen av människorna
läran om tron på ett köttsligt sätt och tager Andens frihet
såsom en frihet för köttet. Detta kan man i våra dagar se
och erfara inom alla stånd, både högre och lägre. Alla
berömma den kristliga friheten, men följa emellertid sina lustar
och vända sig till girighet, vällust, högmod, avund m. m.
Ingen sköter med trohet sitt ämbete, ingen tjänar genom
kärleken sin nästa. Detta skändliga missbruk gör mig stundom
så otålig, att jag ofta önskar, det sådana svin, som trampa
pärlor under sina fötter, ännu vore under påvens tyranni.
Detta gomorriska folk låter sig omöjligt styras av fridens
evangelium.»
På ett annat ställe i samma skrift klagar han över att
det var mycket svårare att bland evangelisk kristna få något
till underhåll av predikanter, skolor o. s. v., än det var
i påvekyrkan. Han säger: »Ingen vill för underhållandet av
församlingens tjänare och inrättandet av skolor bidraga
något eller hava något besvär o. s. v. Men för inrättandet och
upprätthållandet av vantrons falska gudstjänst gav var och
en gärna och med fulla händer. — — Att föda en eller
annan evangelii tjänare faller ju det samhället tungt, som
förut, då gudlösheten härskade, utan knot underhöll flera
kloster och oräkneliga mässpräster.–Med ett ord, den
sanna religionen är alltid fattig, och Kristus klagar, att Han
är hungrig, törstig, husvill, naken, sjuk o. s. v. Däremot
frodas ogudaktigheten och har överflöd på allting.»
Det uppkom även under Luthers tid en häftig strid om
lagen. Det fanns en del personer, vilka ansågo, att ingen
lag borde predikas. Den hörde till det borgerliga samhället
och till sammanlevnaden däri, under det att man som kristen
borde helt och hållet vara fri från densamma. Den hörde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
