Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemägtigade sig honom, hans ansigte blef blekt och hans kropp afmagrade.
Hans broder varseblef denna forändring och föreställde sig, att den hade
sin grund deri, att Shah Semán var så långt borta från sitt rike; han
afhöll sig derföre från att oroa honom eller göra honom några frågor,
tilldess några dagar gått till ända, då han ändtligen yttrade till honom: o, min
broder, jag finner, att din kropp är afmagrad, och att ditt ansigte blifvit
blekt. Han svarade: o, broder, jag har ett sår i mitt hjerta; — men han
underrättade honom icke om sin gemåls uppförande, hvartill han sjelf
varit vittne. Då sade Shahrijàr: Jag önskade, att du ville följa med på en
jagt, hvem vet, om icke sådant kan bidraga till att skingra din sorg; —
men han afböjde förslaget, och Shahrijàr begaf sig ensam på jagten.
Nu funnos i konungens palats några fönster, som vette ut åt
trädgården; och medan Shah Semán stod vid ett af dessa fönster och såg ut
derigenom, öppnades en dörr på palatset, och derifrån utgingo tjugo
qvinnor och tjugo svarta slafvar; konungens gemål som var utmärkt genom
sin utomordentliga skönhet och sina behag, följde dem till en springbrunn,
der de alla afklädde sig och satte sig ned utmed hvarandra. Då ropade
konnngens gemål: Mesud! Nu kom en svart slaf till henne och
omfamnade henne, hon besvarade hans omfamningar. Deras föredöme följdes
af de andra fruntimren och slafvarne, och på detta sätt fortforo de att
skalkas till slutet af dagen. — När Shah Semán såg detta skådespel,
sade han vid sig sjelf: Vid Allah, mindre är min olycka än detta! Hans
sorg och bedröfvelse voro nu mildrade, och han afhöll sig icke längre från
hvarken mat eller dryck.
När hans broder kom tillbaka från jagten, och de hade helsat
hvarandra, anmärkte konung Shahrijàr, att hans broder Shah Semán icke
längre var så blek, att helsans färg åter syntes på hans ansigte och att han
åt med god matlust; förvånad öfver denna förändring sade han: o, min
broder, när jag sednast såg dig, var ditt ansigte blekt, men nu har dess
naturliga färg återvändt; säg mig, huru det förhåller sig med dig! — Hvad
beträffar förändringen i min naturliga ansigtsfärg, — svarade Shah Semàn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
