- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
19

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTE TILL ÅTTONDE NATTEN.



När sheiken, — så fortfor Sherasád, — varseblef kalfvens tårar,
rördes hans hjerta af medlidande med honom, och han sade till herden:
låt denna kalf stadna qvar i boskapshjorden! — Under tiden hade anden
uttryckt sin förvåning öfver den sällsamma berättelsen, och gazellens
egare fortfor som följer:

O herre och konung öfver andarne, medan detta skedde, stod min
fränka, denna gazell, och såg på samt sade: slagta denna kalf, ty han
är fet! men jag kunde icke göra det, utan befallde herden att föra honom
bort, och han tog honom samt gick sin väg. Men under det jag satt i
mitt hus följande dag, kom han till mig och sade: o min herre, jag har
att berätta dig någonting, hvaröfver du skall bli glad, och jag har att
fordra en belöning för det jag medför goda underrättelser. Jag svarade: godt!
och han fortfor: o köpman, jag har en dotter, som lärde sig
trolldomskonst i sin ungdom af en gammal qvinna i vårt hus; och i går, när du
lemnade mig kalfven, förde jag honom till henne, och hon såg på honom,
höljde sitt ansigte, grät, men log derefter, och sade: o, min fader, har
mitt anseende sjunkit så djupt i dina ögon, att du ställer mig inför
främmande män? Hvar, — sade jag, — finnas här några främmande män,
och hvarföre gråter du och skrattar? Hon svarade: denna kalf, som du
har med dig, är en son af vår husbonde köpmannen, och vår husbondes
hustru har förtrollat både honom och hans moder, och detta var skälet,
hvarföre jag skrattade; men att jag grät, det härledde sig af sorg öfver
hans moder, eftersom hans fader låtit slagta henne. Och jag blef högeligen
förvånad öfver allt detta, så att jag skyndade hit för att underrätta
dig om saken, så snart jag hunnit öfvertyga mig om att det börjat dagas.

När jag hörde herdens ord, o ande, begaf jag mig bort tillika med
honom, berusad utan vin af den ytterliga glädje och lycksalighet, som jag
erfarit; och jag anlände till hans hus, der hans dotter helsade mig och
kysste min hand, hvarefter äfven kalfven kom fram till mig och började
hoppa omkring mig. Och jag sade till herdens dotter: är det sannt, som
da sagt rörande denna kalf? Hon svarade: ja, o min herre; han är i
sanning din son och ditt hjertas lefvande ande. — O jungfru, sade jag,
om du vill åter förvandla honom till menniska igen, så skall den boskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free