Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prisadt. Konungen sade: jag har kallat dig, på det jag måtte taga ditt
lif. Ytterligt förvånad öfver detta, sade den vise: o konung, hvarföre vill
du döda mig, och hvilket brott har väl jag begått? Konungen sade: det
har blifvit mig berättadt, att du är en kunskapare, och att du kommit hit för
att döda mig; men jag vill förekomma dig genom att först taga ditt lif.
Med dessa ord ropade han till bödeln: hugg af denna förrädares hufvud
och befria mig från åsynen af den nedrige! — Skona mig, — sade den
vise, — och Gud skall skona dig, och förgör mig icke, på det Gud icke
måtte förgöra dig! Och han upprepade dessa ord flera gånger, likasom
jag gjort inför dig, o ande; men du ville icke släppa mig, utan det var
din önskan att förgöra mig.
Nu sade konung Junân till den vise Dubân: jag skall icke vara trygg,
så framt jag icke låter döda dig, ty du botade mig med någonting, som
jag höll i min hand, och jag har ingen trygghet mot det, att du kan
döda mig genom någonting, hvarpå jag skall lukta, eller på något annat
sätt — O konung, — sade den vise, — är detta min belöning af dig?
Vedergäller du godt med ondt? Konungen svarade: du måste dö utan
skonsmål. När den vise sålunda var öfvertygad, att konungen hade för
afsigt att låta döda honom, och att hans öde var oundvikligt, beklagade
han den välgerning, som han bevisat en man, hvilken icke förtjenat
densamma. Nu nalkades bödeln, band för hans ögon, drog sitt svärd och
sade: gif tillåtelse! Den vise började gråta och sade återigen: skona mig,
så skall Gud skona dig, och förgör mig icke, på det Gud icke måtte
förgöra dig! Vill du belöna mig på samma sätt som krokodilen gjorde? —
Hurudan är berättelsen om krokodilen? — inföll konungen. Den vise
svarade: jag kan icke omtala den, medan jag befinner mig uti detta
tillstånd; men jag besvär dig vid Allah att skona mig, så skall Han
skona dig. Och han grät bitterligen. Då uppsteg en bland konungens
yppersta genare och sade: o konung, afstå denne vises blod åt mig, ty
vi hafva icke sett honom begå något brott emot dig; icke heller hafva
vi sett honom göra annat än bota dig från din sjukdom, hvilket de
öfriga läkarne och vise icke förstodo. Konungen sade: J kännen icke
orsaken, hvarföre jag vill taga denne vises lif; orsaken är den, att, om
jag låter honom lefva, så skulle jag sjelf oundvikligen omkomma, ty
den, som botade min sjukdom med någonting, som jag kunde hålla i
min hand, kan möjligtvis döda mig med någonting, hvarpå jag skall lukta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
