Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig, ty jag har legat uti hafvet under ettusen åttahundrade år och icke
sett jordens yta förr än nu. Men fiska icke i fyön mer än en gång om
dagen; och dermed befaller jag dig i Guds beskydd. — Efter dessa ord
stampade han i marken, och jorden öppnade sig samt uppslukade honom.
Fiskaren gick nu tillbaka till staden, högeligen undrande öfver det,
som händt honom med anden, och bar fiskarna hem till sig. Der tog
han en träskål, fyllde den med vatten och lade fiskarna deruti, och de
sprattlade i vattnet; när han detta gjort, tog han skålen på hufvudet och
begaf sig till konungens palats, såsom anden befallt honom, gick in till
konungen och visade fiskarna för honom. Konungen blef utomordentligt
förvånad vid åsynen af dem, ty han hade aldrig sett sådana fiskar i hela
sin lifstid, och han sade: lemna dessa fiskar åt kokerskan! Denna
slafvinna hade han fatt till skänks af Grekernas konung tre dagar förut, och
han hade ännu icke pröfvat hennes kok-konst. Veziren befallde henne
derföre att steka fiskarna och sade till henne: konungen säger till dig: jag
har sparat mina tårar till mina bekymmers tid, — gif oss derföre i dag
ett prof på din förträffliga kok-konst, ty en person har gjort sultanen en
skänk af dessa fiskar. Efter det veziren gifvit denna befallning åt
kokerskan, gick han tillbaka till konungen, och denne befallde honom att gifva
fiskaren fyrahundrade guldstycken. Veziren gaf honom penningarna, och
han gömde dem i barmen, och begaf sig till sitt hem och sin hustrur
glad och lycklig, samt köpte det, som hans hushåll behöfde.
Sådana voro de händelser, som tilldrogo sig med fiskaren; nu skola
vi berätta det, som hände kokerskan. — Hon tog fiskarna, rensade dem
och lade dem i stekpannan, der de fingo ligga, tilldess de voro stekta
på ena sidan, då hon vände dem om på den andra; och si! muren i köket
remnade, och framträdde en jungfru med reslig vext och släta kinder samt
otadlig kroppsbildning; hennes ögonlock voro svärtade med sminkpulver
(Kuhl), hennes ansigte skönt och hennes läppar röda och mysande; hon bar
ett hufvudkläde, inväfdt med blått silke; i öronen hade hon hängen och
armband på armleden samt ringar, prydda med ädla stenar, på fingrarna.
I handen höll hon en käpp af Indiskt rör, och med ändan af denna käpp
stötte hon i stekpannan och sade: fiskar, ären j trogna ert löfte?
Vid denna syn svimmade kokerskan. Men jungfrun upprepade sin
fråga för andra och tredje gången, hvarefter fiskarne lyfte sina hufvuden
ur stekpannan och svarade: Ja! Ja! Derefter upprepade de följande vers:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
