Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gif mig tålamod, o Allah, att bära hvad du beslutit! Jag vill vara tålig, om jag
dermed kan vinna din nåd.
Jag lider djupt af det hårda öde, som blifvit min lott; men den heliga prophetens
ätt skall bedja för mig.
Sultanen betraktade den unga mannen med välvilliga blickar och
sade till honom: o yngling, du har ökat min ångest. Och hvar, tillade
han, är denna qvinna? Den unga mannen svarade: hon är uti den graf,
der slafven ligger, under kupolen; och hvarje dag, inan hon besöker
honom, afkläder hon mig och tilldelar mig hundrade slag med piskan, medan
jag gråter och skriar, ur stånd att röra mig och jaga henne undan. Sedan
hon på detta sätt pinat mig, begifver hon sig till slafven med vin och
läckra rätter. — Vid Allah, o yngling, — sade sultanen, — jag vill
bevisa dig en välgerning, för hvilken jag skall ihogkommas, och en ynnest,
hvilken historieförfattarne icke skola glömma i min lefvernesbeskrifning!
Derefter satte han sig ned och samtalade med den olyckliga
konungen, tilldess natten nalkades. Sedan steg han upp och väntade till
första skymten af dagen, då han aftog sina kläder, spände omkring sig sitt
svärd och begaf sig till det ställe, der slafven låg. Der brunno ljus och
lampor, der doftade rökverk och välluktande oljor; men han närmade sig
till slafven och dödade honom med ett hugg af sitt svärd; derefter tog
han liket på sin rygg och kastade det i en brunn, som han sett i
palatset; men sjelf återvände han till grafkupolen, klädde sig uti slafvens
kläder och lade sig ned med det dragna svärdet bredvid sig. Kort efter kom
den nedriga trollqvinnan till sin frände, ryckte af honom hans kläder, grep
piskan och slog honom, under det han ropade: Ve, det är ju redan
tillräckligt, att jag befinner mig i detta tillstånd! Haf derföre förbarmande
med mig! — Hade du något förbarmande med mig? — sporde hon. —
Eller skonade du min älskare? — Derefter klädde hon på honom
hårtygströjan och ytterkläderna samt begaf sig till slafven med en pokal vin och
ett fat kokt kött. När hon inträdde i grafriunmet, grät hon och klagade
samt utropade: o min herre, svara mig! O min herre, tala till mig! — och
utgjut sin klagan i följande vers:
Huru länge skall denna ovilja och denna stränghet fortfara? Tillräcklig är den
olycka, som min kärlek bragt öfver mig!
Derefter började hon på nytt att gråta och utropade återigen: o min
herre, svara mig och tala till mig! Konungen började nu tala med låg röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0064.html
