Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt öga! i Allahs namn! — Och hon skyndade bort i ytterlig glädje och
hastade till sjön, der hon tog något litet af dess vatten och deröfver
uttalade några obegripliga ord, då fiskarne genast började komma i rörelse
och lyfte upp sina hufvuden samt på ögonblicket förvandlades till
menniskor såsom förut. På detta satt blef förtrollningen borttagen från stadens
invånare, och staden blef befolkad på nytt, hus reste sig åter på dess
gator, och hvar och en återvände till sin sysselsättning; äfven bergen
blefvo förvandlade till öar, såsom de förut varit. Trollqvinnan återvände strax
till konungen, hvilken hon trodde vara slafven, och sade till honom: O
min älskade, räck mig din dyrbara hand, att jag måtte kyssa henne! —
Kom närmare! — sade konungen med låg röst. Då kom hon närmare;
men han hade sitt skarpa svärd redo och stack det i hennes bröst, så
att spetsen gick ut genom hennes rygg; han gaf henne derpå ett nytt
hugg och klöf henne i tu samt skyndade derifrån.
Han fann den unga mannen, som varit förtrollad, väntande på hans
återkomst, och önskade honom lycka till hans räddning, och den unga
fursten kysste hans hand och tackade honom. Derpå sade sultanen till
honom: vill du stadna qvar i din stad eller komma med mig till min
hufvudstad! O tidens konung, — svarade den unga mannen, — vet du,
huru långt afståndet är mellan dig och din hufvudstad? Konungen
svarade: två dagsresor och en half. — O konung, — sade den unga
mannen, — om du varit sofvande, så vak upp; mellan dig och din stad är
afståndet ett helt års resa för den, som reser med skyndsamhet, och du
har kommit hit på två dagar och en half blott derföre, att staden var
förtrollad; men, o konung, jag skall aldrig ett ögonblick skiljas ifrån dig.
Konungen blef glad öfver hans ord och sade: prisad vare Gud, som i sin
nåd skänkt dig åt mig; du är min son, ty under hela min lefnad har jag
icke varit välsignad med någon son; — och de omfamnade hvarandra
och voro glada. Derefter följdes de åt till palatset, der konungen, som
varit förtrollad, meddelade sina hofmän, att han ämnade sig bort på en
helig pilgrimsfärd. Allt bereddes till hans resa, och han begaf sig å väg
tillika med Sultanen, ty dennes hjerta brann af längtan efter hans
hufvudstad, hvars åsyn han skulle sakna under ett helt års tid.
Han begaf sig å väg, beledsagad af femtio hvita slafvar och försedd
med rika dyrbarheter; natt och dag, ett helt år igenom, fortsattes resan,
och nu först närmade de sig till sultanens hufvudstad, der veziren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
