Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH PRINSESSAN DUN JA.
155
se, grät jag; men hon sade till mig: var glad, då jag förkunnar dig, att
din önskan gått i fullbordan, och att dina förhoppningar blifvit uppfyllda.
Detta är sannerligen ett tecken till hennes bifall, ty hon aflägsnade sig
ifrån dig derföre, att hon ämnade pröfva dig, och för det hon ville veta,
huruvida du har tålamod eller icke, och huruvida du är upprigtig i din
kärlek eller icke. (jack till henne i morgon och sätt dig på din första
plats samt gif akt på de tecken, hon kan göra dig; ty din lycka är nära,
och din sorg skall snart vara skingrad. — På detta sätt sökte hon att
trösta mig; men min sorg och mina tvifvelsmål fortforo icke desto
mindre att stegras. Hon satte mat för mig; men jag sparkade till det med
foten, så att allt det, som befanns på faten, kastades omkring, och jag
sade: den, som älskar, är vansinnig och frågar icke efter föda samt
finner icke någon njutning i sömnen. — Vid Allah, o son af min
farbroder, — utropade min fränka Azizeh, — sådana äro i sanning
kärlekens kännetecken! Hennes tårar runnö, hon samlade tillhopa qvarlefvorna
efter faten, torkade upp det utspillda och satte sig ned att samtala med
mig, medan jag bad till’ Gud, att Han måtte påskynda nattens timmar.
Men när morgonen kom och utbredde sitt ljus, begaf jag mig till
min älskade, skyndade till den bekanta gatan och satte mig på
stenbänken; och si! fönstret stod öppet, och hon sträckte skrattande sin hand
ut derifrån. Derefter drog hon sig undan och kom tillbaka med en
spegel, en påse och en kruka med grönskande vexter, hvarförutan hon hade
en lampa i handen; först fattade hon spegeln och stoppade den inuti
påsen, hvilken hon derefter knöt ihop och kastade bakom sig inåt rummet.
Derefter lät hon sitt hår falla ned öfver ansigtet, ställde lampan uppöfver
vexterna för ett ögonblick, tog sedan alltsammans med sig och gick bort,
sedan hon tillslutit jalusierna. Mitt lyerta sünderslets af hennes hemliga
tecken och obegripliga vinkar, ty hon tilltalade mig icke med ett enda
ord; men just derigenom blef min lidelse ännu mer våldsam, stegrades
min ifver och min kärleksglöd.
Jag återvände hem med tårade ögon och sorgfyldt hjerta. När jag
kom hem, såg jag min fränka sitta med ansigtet mot väggen; hennes
lyerta brann af ångest och sorg och svartsjuka; men hennes tillgifvenhet
för mig medgaf henne icke att göra mig bekant med de känslor, som
tvingade sig på henne, då hon blef vittne till min utomordentliga kärlek.
Jag betraktade henne uppmärksammare ocb såg, att hon hade två bind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
