Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och prinsessan budur.
101
köpmännen föres ut till främmande länder; men du skall lägga guldet i
krukorna och oliverna der ofvanuppå, sedan täcka öfver dem och föra dem
till skeppet. Kamar ez-Zemån stod genast upp och fyllde femtio stora
krukor på det sätt, att han lade guld nederst, derofvanpå oliver och sedan
täckte öfver dem; den dyrbara ädelstenen lade han likaledes uti en kruka.
Derefter satte han sig ned, samtalade med trädgårdsmästaren och gjorde
sig säker om sin snara återförening med de sina, sägande vid sig sjelf:
när jag kommit till Ebenholz-ön, skall jag derifrån resa till min faders eget
land och anställa efterforskningar efter min älskade Budur; dock undrar
jag, huruvida hon återvändt till sitt eget land eller rest till min faders rike,
eller huruvida någonting annat vederfarits henne under hennes färd.
Han afvaktade nu de tre dagarnas förlopp och berättade för
trädgårdsmästaren händelsen med foglarna samt allt det, soin tilldragit sig
mellan dem, hvaröfver mannen högeligen förvånades. Derefter lade de sig
att sofva till morgonen, då trädgårdsmästaren vid uppvaknandet kände sig
illamående och förblef sjuk i tvänne dagar; men på den tredje tilltog hans
Sjukdom så, att inan misströstade om hans lif. Kamar ez-Zemån sörjde
öfver trädgårdsmästarens sjukdom; inen under det denna ännu fortfor, si!
då kom skepparen med sjömännen och frågade efter trädgårdsmästaren;
men Kamar ez-Zemån underrättade dem om hans sjukdom. Då sade de:
hvar är den unga mannen, som önskar följa med oss till Ebenholz-ön?
Kamar ez-Zemån svarade: han är den slaf, som står här inför er! — och
bad dem föra krukorna om bord på skeppet. De förflyttade dem dit och
sade till Kamar ez-Zemån: skynda dig, ty vinden iir god! Han svarade.*
jag hör och lyder! Derpå förde han sitt munförråd om bord på skeppet
och vände tillbaka till trädgårdsmästaren, för att taga afsked af denne, men
ftnn honom i de sista andedragen. Han satte sig derföre vid hans
huf-vudgärd, tilldess han var död, lyckte till hans ögon, redde hans lik till att
begrafvas och jordade det
När detta var bestäldt, återvände han till skeppet. Detta hade likväl
redan hissat sina segel och lupit ut samt fortfor att klyfva böljorna, tilldess
det försvunnit från hans syn. Han blef sorgsen och bedröfvad samt
vände djupt nedslagen tillbaka till trädgården, der han strödde stoft på sitt
hufvud. Han hyrde trädgården af dess egare och legde en man, som
skulle biträda honom med att vattna träden; derefter begaf han sig till
fhlldörren, steg ned i det underjordiska rummet och fyllde det återstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
