Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och prinsessan budur.
129
Men Bahàdir stod /med sankt hufvud inför konungen. Och konungen skrøk
i vrede till honom och sade: ve dig! Hvem mördade denna flicka? —
O min beherrska», — svarade Bahàdir, jag mördade heone, och det
finnes ingen kraft eller magt an Dat an hos Gud, den Högste, den Störste!
Men konungen var utom sig af vrede och befallde* att han , skulle hangas.
Bödeln förde honom ned efter konungens befallning, och Wali’n följde
honom med en utropare, som genom stadens gator förkunnade, att folket
skulle komma och se, huru Bahàdir, konungens furste stallmästare, blefve
aflifvad. Och Bahàdir fördes omkring genom gator och gränder.
När det blef dager och solen gick upp, utan att Bahàdir hade
kommit tillbaka till EL-Amdjad, utropade denne: det finnes ingen kraft eller
magt annat än hos Gud, den Högste, den Störste! Jag undrar hvad som
kunnat, hända honom. — Under det han satt försänkt i sådana tankar,
si! då förkunnade utroparen, att folket skulle komma och åse Bahådirs
död, ty han skulle hangas vid middagstiden. Då EI-Am^jad hörde detta,
grät han och utropade; sannerligen, Gudi tillhöra vi, och till Honom skola
vi återvända! Han har gått sitt eget förderf till mötes för min skull, ty
jag är ju den, som mördade henne. Vid Allah, det skall icke ske. —
Han lemnade sälen, stängde den och vandrade midt igenom staden,
tilldess han kom dit, der Bahàdir var; der trädde han fram inför Wali’n och
sade till denne: o mip herre, döda icke Bahàdir, ty han är oskyldig! Vid
Allah, det var jag, sp.m mördade henne.
När Wali’n hörde dessa ord, förde han både honom och Bahàdir upp
till konungen samt berättade för denne hvad han hört af El-Am^jad.
Konungen. betraktade EI-Amdjad och sade till honom; var det du, som
dödade flickan? Han svarade: ja! Och konungen fortfor: säg mig orsaken,
hvarföre du, dödade henne, och berätta mig sanna förhållandet dermed!
Han svarades, o konung, ep underbar händelse och en utomordentlig
tilldragelse har timat med mig; om mina öden vore inristade i minnet, skulle
de bli till en lärdom för den, som vill lyssna tilll lärdomar. Han
berättade derefter för konungen sina händelser och allt, som vederfarits honem
och hans broder, ifrån början till slutet. Konungen intogs af ytterlig
förundran, Qär han hörde denna berättelse, och sade till honom: jag inser nu
att du är ursäktlig. Men unge man, — tillade han, — vill du bli min
vezir? Han svarade: jag hör och lyder! Och konungen skänkte både ho-
Tn» ocL En Pi.ll III B. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
