- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
12

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 BKRlTTKUBfl OK W-SUUMBAD, tüÖFAJUÄEH

stod bredvid och skref upp allting; och jag sade till skepparen: flnnes det
ännu någonting qvar i ditt skepp? Han svarade: ja, min herre; jag bar
åtskilliga varor nere i skeppsrummet; men dessa varors egare drunknade
i hafvet vid en af öarna under vår hitresa, och hans varor ligga nu
under min vård; det är derföre min afsigt att försälja dem och noggrannt
uppteckna hvad som betalas, på det vi måtte kunna uppvisa detta för den
aflidnes anhöriga uti Baghdad, fridens boning. Nu frågade jag skepparen:
hvad hette den mannen, som Var egare till varorna? Skepparen svarade:
han hette Es-Sindibad, Sjöfararen, och han drunknade under sin resa med
oss. Så snart jag hört dessa hans ord, betraktade jag honom med
forskande blickar och kände igen honom. Jag ropade öfver |judt till honom
och sade: o skeppare, vet, att jag år egaren till de varor, om hvilka du
talar; jag år Es-Sindibad, Sjöfararen, som ifrån skeppet steg i land på ön,
tillika med de öfriga köpmännen, som gingo i land der; men når fisken,
som vi togo för en ö, började röra på sig, och du ropade åt oss, di
ftinno några bland oss sin räddning på skeppet, men de öfriga sjönko
ned i hafvet, och bland dessa var äfven jag. Men Gud (hvars namn vare
prisadt!) bevarade mig och räddade mig från att drunkna medelst ett stort
träkar, ett bland dem, hvari de resande hade anställt tvätt; jag kröp in i
detta kar, nyt|jade mina fötter i stället för åror, men hade derjemte god
fyelp af vinden och vågorna, som drefvo mig till en ö, der jag kom i
land. Gud (hvars namn vare prisadt!) bistod mig fin ytterligare, så att
jag råkade konung El-Mihractøs stall betjenter, hvilka läto mig följa med
sig och förde mig till denna stad. Der ställde de mig inför konung
El-Mihradj, åt hvilken jag meddelade, huru det förhöll sig med mig, hvarpå
konungen öfverhopade mig med välgerningar och utnämde mig till
skrifvare vid hamnen i denna stad, så att jag gjorde mig vinst i hans tjenst
och kom i nåd hos honom. Sålunda äro de varor, som du medför, mina
varor och min tillhörighet.

Men skepparen sade: det finnes ingen kraft eller magt annat än hos
Gud, den Högste, den Störste! Tro och samvete dväljas nu icke längre
på jorden. — Hvarföre säger du så, — frågade jag, — når du hört mig
berfitta mina händelser? — Han svarade: du hörde mig säga, att jag
medförde varor, hvilkas egare hade drunknat; derföre är det nu din afsigt
att komma åt dem utan betalning, och detta är orätt gjordt af dig. Vi
sågo nämligen, när han qjönk, och med honom voro många af de re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free