Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH K8-8INDIBAD, BÄRARES.
19
rättelse, som jag långt fur detta hört af köpmän och andra, hvilka hade for
sed att vara ute på resor. Denna berättelse lydde så, att diamantbergen
äro omgiftia af ftisor, och att ingen kan fa tillträde till diamanterna, men
att de köpmän, som handla med dessa stenar, känna en hemlighet,
hvarigenom de kunna erhålla dem. De taga nämligen ett får och slagta det,
afdraga dess hud och skära upp dess kött, hvilket de kasta från berget
ned till dalens botten; när det n\juka och färska köttet faller ned deri,
hinder det, att några bland stenarna fbstna dervid. Man låter
köttstyckena ligga der till middagen, då stora foglar af gam- och örnslflgtet slå
ned på köttet, hugga sina klor deri och flyga upp’dermed till
bergstoppen; då skynda sig köpmännen fram och skrika åt foglarna, som flyga
sin väg och lemna köttet qvar. Nu taga köpmännen bort de stenar, soin
fastnat vid köttet, men lemna detta qvar åt foglarna och vilddjuren,
hvaremot de föra stenarna med sig. Detta är det enda sättet att komma åt
diamanterna. — När jag nu såg det slagtade (Jjuret och påminde mig
denna berättelse, stod jag derföre upp och gick dit, der kreaturet låg.
Der valde jag ut ett stort antal diamanter, hvilka jag stoppade i min
ficka och i mina kläder, i min gördel samt min turban. Medan jag var
sysselsatt dermed, si! då nedkastades åter ett slagtadt kreatur. Vid detta
band jag mig fast med turbanen, lade mig derefter ned på ryggen med
köttstycket på bröstet och fattade stadigt tag deri. Kort derefter kände
jag mig lyftas upp ifrån marken, och si! det var en gam, som hade
slagit ned derpå och gripit det uti sina klor samt nu sväfvade upp dermed
uti luften, festän jag höll mig fast dervid. Fogeln fortfor att flyga uppåt
och stadnade icke, förrän han kommit till bergets spets, der han satte sig
ned dermed och började med näbben slita stycken deraf. I detsamma
hördes ett tøudeligt anskri bakom gamen, tillika med ett skrällande läte
»fett trädstycke, som man slog emot berget; deraf blef fogeln skrämd, llög
sm väg och sväfvade upp emot himmelen.
Jag gjorde mig derföre lös ifrån det slagtade kreaturet, hvars blod hade
alldeles nedfläckat mina kläder, och ställde mig bredvid detsamma. Och
si! den köpman, som hade skriat åt fogeln, närmade sig till det slagtade
kreaturet och fick se mig stå bredvid detsamma. Han talade icke till
mig, ty han blef förskräckt och rädd för mig; men han gick fram till
beataret och vände det omkring; när han icke fann någon diamant
sittande fast dervid, uppgaf han ett fjudeligt anskri och sade: ve mig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
