Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH ES-S1NDIBAD, BAKA HEN.
39
ligt Odets bestämmelse skall vederfaras en menniska, måste oundvikligen
inträffa, och ingen vet hvad som skall hända honom. Jag älskade henne,
och hon var mig högeligen tillgifven, endrägt rådde mellan mig och henne,
och vi tillbragte ett förtjusande lif uti den trefligaste boning. Och så
fortfor det en tämligen lång tid.
Då hände, att Gud (hvars namn vare prisadt!) tog till sig min
grannes hustru. Denna granne var en ibland mina umgängesvänner, och jag
begaf mig derföre till honom för att trösta honom öfver förlusten af hans
maka. Jag fann honom i det sorgligaste tillstånd, full af ångest och
bedröfvad i sitt innersta hjerta; men jag sökte trösta och styrka honom,
sägande: söij icke öfver din hustru! Gud skall skaffa dig ersättning och
gifva dig en annan, bättre än hon, och ditt lif skall bli lungt, om det är
så Guds vilja, hvars namn vare upphöjdt! — Men han föll i häftig
gråt och sade till mig: o min broder, huru skall jag kunna taga någon
annan hustru efter henne, och huru skall Gud kunna ersätta mig hennes
förlust genom att gifva mig en, som är bättre än hon, när blott en enda
dag står åter af mitt lif? Då svarade jag: o min broder, kom åter till
ditt förnuft och tala icke om din egen död; du befinner dig ju vid god
helsa och trefnad. Men han fortfor: o min broder, vid ditt lif, i morgon
skall du förlora mig och aldrig se mig åter i detta lifvet. — Huru skall
det gå till? — frågade jag. Han svarade: i denna dag skola de
begrafva min hustru; men mig skola de derjemte begrafva i samma grift,
ty det är vår sed i detta land, att, när hustrun dör, begrafves mannen
lefvande med henne, och när mannen dör, begrafves hustrun lefvande med
honom, på det ingendera af dem må njuta lifvet elter den andras
frånfälle. Då sade jag till honom: vid Allah, denna sed är ytterligt
förkastlig, och en sådan lag kan ingen fördraga. — Men medan vi samtalade
på detta sätt, si! då kom en mängd af folket i staden i afsigt att trösta
min vän öfver förlusten af hans hustru, men äfven för att trösta honom
yelf. De började reda hennes kropp till begrafning efter sin sed, buro
dit en likkista och lade qvinnan deri med hela hennes klädebonad, alla
hennes nipper och prydnader, buro derefter kistan bort och togo mannen
med sig; liktåget gick sedan utanför staden till ett ställe vid ett utmed
hafsstranden beläget berg. Här stadnade de och upplyfte en stor sten,
under hvilken syntes en med sten kantad öppning, soin liknade öppningen
till en brunn. Genom denna öppning kastades liket ned, och si! der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
