Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 BERÅTTELSEIf OM ES-SINDIBAD, SJÖFARAREN,
länge uppehållit mitt lif| då jag en dag satt och betänkte mitt öde samt
hvad jag skulle taga mig till, när mitt bröd och mitt vatten blefve slut, då
si! klippmassan flyttades från sitt rum, och dagsljuset strålade ned på
mig. Då sade jag vid mig ^jelf: hvad kan detta betyda? Och si! folket
stod deruppe vid öppningen till gropen, och de hissade ned en död man
tillika med, hans lefvande hustru, som grät och veklagade; men tillika
med henne nedhissades ett ansenligt förråd af bröd och vatten. Jag såg
qvinnan; men hon såg icke mig; och de betäckte öppningen med stenen
samt gingo sina färde. Då stod jag upp, fattade uti handen ett långt ben
af en död menniska, närmade mig till qvinnan och gaf henne med benet
ett slag midt på hufvudet; hon föll sanslös till jorden; men jag slog till
henne för andra och tredje gången, så att hon blef död. Då tog jag
hennes bröd och hvad hon i öfrigt fått med sig; men på hennes kropp
fann jag en mängd dyrbarheter och nipper samt halsbaud af perlor och
ädelstenar. Sedan jag tagit det bröd och vatten, som varit ämnadt åt
henne, satte jag mig ned på det ställe i grottan, som jag afröjt till
sof-plats åt mig; der förtärde jag helt litet af brödet, blott så mvpket, som
behöfdes för att uppehålla mitt lif, på det icke hela förrådet skulle bli
alltför snart uttömdt och jag dö af hunger och törst.
Jag tillbragte en rund tid i den underjordiska hålan, och så ofta
något lik begrofs, dödade jag den lefvande menniska, som nedsänktes på
samma gång, samt bemägtigade mig hennes vatten och bröd, for att
dermed uppehålla mitt lif. Då hände sig, att jag sofvit en dag, men
vaknade upp ur min sömn vid det att jag hörde, huru någonting åstadkom
ett buller vid grottans vägg. Jag sade vid mig syelf: hvad kan detta
vara? Jag stod upp och gick åt-det håll, hvarifrån ljudet hördes, bärande
med mig ett långt ben af en död menniska; men när den varelse, som
åstadkommit bullret, märkte min närvaro, blef han rädd och flydde undan
för mig; och si! det var ett vildt djur. Jag följde efter detsamma till
inre delen af grottan, och när jag kommit ett stycke fram, blänkte ett
ljus emot mig från en liten fläck, alldeles som skulle det varit en stjerna.
Stundom blänkte delta ljus fram fur mig, och stundom försvann det åter.
Så ofta jag blef det varse, passade jag på att komma närmare till
detsamma, och ju närmare jag kora, desto större blef den ljusa fläcken.
Deraf blef jag öfvertygad, att det uti grottan ftinnes ett hål, som stod i
samband med den öfre verlden, och jag sade vid mig sjelf: detta ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
