Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH Rg-SmotBAD, BllURKfl.
49
Han hade flätat sina ben rundt omkring min hals, och jag betraktade
dem samt fann dem vara lika svarta och grofva som en buffelhud. Då
blef jag rädd för honom, och ville kasta ned honom ifrån mina skuldror;
men han höll sig fast vid min hals med sina fötter och klämde min
fctrupe, så att dagsljuset blef mörker för mina ögon, och jag sjelf förlorade
medvetandet af min tillvaro, afëvimmade och föll till jorden, som skulle
jag varit död. Då började han röra på sina ben, och med dem bulta mig
på ryggen och skuldrorna, så att jag erfor den olidligaste smärta,
hvarföre jag reste mig upp med honom. Han satt alltjemt qvar på mina
axlar, så att jag blef alldeles uttröttad af att bära honom; men han gjorde
mig tecken, att jag skulle gå fram mellan träden, der de bästa
frukterna sutto. När jag icke ville lyda honom, sparkade han mig med fötterna,
och gaf mig med dem slag, smärtsammare fin af piskslängar; och utan
uppehör pekade han åt mig med handen till hvarje ställe, dit han ville
bäras, och dit måste jag bära honom. Om jag var olydig eller gick
långsamt, slog han mig, och jag var alldeles som hans fånge. På detta
sätt kommo vi midt in på ön ibland träden; men hvarken natt eller dag
steg han af mina axlar, utan när han ville sofva, slingrade han benen
kring min hals och sof ett ögonblick, hvarefter han reste sig upp och
slog mig. Då måste jag hasteligen resa mig upp med honom, ty det var
mig omöjligt att göra honom emot, så illa handterade han mig; men jag
gjorde mig sjelf förebråelser för det jag låtit honom få sätta sig på mig,
och för det jag haft medlidande med honom. På detta sätt måste jag
lfinge vanka om med honom och utstå de svåraste lidanden; och jag
sade vid mig sjelf: jag bevisade denna mannen en god gerning, men
beredde dermed ondt åt mig sjelf. Vid Allah, jag skall aldrig mer
bevisa någon någonting godt, så länge jag lefver. — Jag bad till Gud
(hvars namn vare upphöjdt!) vid hvarje tid och i hvarje ögonblick, att
jag måtte få dö, så hade mitt lidande och min olyckliga belägenhet
nedstämt mitt mod.
Så hade det länge fortfarit, då jag en dag bar honom till ett ställe
af ön, der jag hittade på en stor mängd pumpor, af hvilka många voro
torra. Jag tog en stor, torr sådan, öppnade henne i öfre ändan, rensade
henne, gick dermed till en vinstock, och fyllde pumpan med drufsaft
Derefter tillstoppade jag öppningen och ställde pumpan i solskenet några
Tkkh och En Natt VB. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
