Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADEN AF BRONZ.
91
kommo de till en sal, hvilken Emir Musa och Sheik Abd Es-Samad icke
utan stor furundran kunde beskåda.
Ytterligare gingo de framåt och kommo in uti en sal, uppförd af
polerad marmor, prydd med ädelstenar. Den, som såg det, kunde icke
föreställa sig annat, än att salens golf var betäckt med rinnande vatten, och
den, som gick derpå, hade svårt att icke halka omkull. Derföre tillsade
Emir Musa sheik Abd Es-Samad att på golfvet låta strö någonting, så att
man skulle kunna gå derpå; och han efterkom tillsägelsen samt ställde
så till, att man icke mer behöfde vara rädd för att falla omkull. Här
funno de en stor kupol, uppförd af stenar, öfverdragna med rödt guld,
och hade man under hela vandringen ingenting sett, som härmed kunde
jemföras i skönhet. Midt uti kupolen stod en stor alabasterbyggnad, som
kröntes af en döme, och rundt omkring denna sutto fönster med luckor
af spjelor, alltsammans prydt med aflånga smaragder, sådana ingen
konung förmår anskaffa. Derinuti stod ett tält af brokad, uppburet på
stolpar af rödaste guld, och inuti tältet såg man foglar, hvilkas fötter bestodo
af smaragder; under hvarje fogel var ett nät af glittrande perlor,
utbredt-öfver en springbrunn, och vid springbrunnens rand stod en hvilobädd, prydd
med perlor, diamanter och hyacinther, men på hvilobädden låg en jungfru,
skön som den skinande solen. Aldrig hade ett menskligt öga sett någon
skönare än hon var. Hon bar en klädning, besatt med glittrande perlor;
på hennes hufvud satt en krona af rödaste guld med ett diadem af
ädelstenar; kring hennes hals lindade sig ett halsband af diamanter, midtpå
försedt med blixtrande stenar, och på hennes panna blänkte två likt
solen skimrande diamanter; det såg ut, som betraktade hon folket och
kastade sina blickar omkring åt alla håll. När Emir Musa blef jungfrun
varse, förvånades han på det högsta öfver hennes älsklighet och visste
icke hvad han skulle tänka om hennes skönhet, rodnaden på hennes
kinder och den ramsvarta färgen på hennes hår. Enhvar, som såg henne,
måste tro, att hon var lefvande, icke död. Derföre sade de nu till henne:
frid vare dig, ädla jungfru! Men Talib, sonen af Sahl, sade till Emiren t
måtte Gud förbättra ditt tillstånd! Vet, att denna jungfru är död! Hos
henne finnes det icke något lif. Huru skall hon då kunna besvara din
helsning? Han tillade: o Emir, hon är balsamerad med mycken konst; och
hennes ögon hafva blifvit uttagna efter döden, hvarefter man lagt
qvicksilfver i ögonhålorna och sedan insatt ögonen på sina ställen; deraf kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
