Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN 011 »JUDAR.
115
iHHwnrr in» är dagen kommen, följ derföre med mig! Djodar svarade:
gødi! Nu förde Maghrabinen honom utanför staden,’ der de träffade de
bflgge" slafvarne med mulorna, på hvilka de redo till floden; här slogo
slafvarne upp tältet och bredde ut mattorna deri, hvarefter Maghrabinen
»oskaftade eU med rätter fullsatt bord, och de spisade. När detta var
bestäidt, framtog Maghrabinen röret och taflan» likasom förra gången,
gjffde upp elden, ombesörjde rökelsen och sade: o Djudar, det är min
ifcigt att gifva dig ett uppdrag. Han svarade: o min herre pilgrim, lika
litet som jag förgätit piskningen, lika litet har jag förgätit uppdraget.
Maghrabinen fortfor: har du behåHft alltsammans i ditt minne? Svarade
barr j»! — Då tillade. Maghrabinen: glöm icke din sjelfbeherrskning och
föreställ dig icke, att qvinnoskepnaden är din moder; denna qvinna är
Mött en talisman i skepelse af din moder, och hennes afàigt är att
locka dfg till ett fel; första gången kom du undan med lifvet; men oin
éa nu begår något misstag, så skaH du bli utkastad derifrån såsom död.
Hm svarade.- begår jag något misstag, så förtjenar jag, att de bränna
mig. Maghrabinen kastade nu rökelsen på elden och löste besvärjelsen,
dä öoden uttorkade. Djudar nalkades till dörren och bultade derpå;
dörren öppnades, och han gjorde alla talismanerna kraftlösa, tilldess ban
kan* till skepelsen af sin moder, som sade till honom: välkommen, min
sofi. Men han svarade: horu skulle jag kunna vara din son, du
förbannadt? Kläd af dig! — Hön försökte ntt öfversta honom; men han stod
fast, och, så snart hon verkställt hans befallning, blef hon en kropp utan
gjgl. Då trädde han in och såg guldet ligga i högar, men egnade icke
någon blick deråt. Snart kom han till det enskildta gemaket och såg troil*
mannen Esh-Shamardal liggande der, ined svärdet vid sin sida,
signet-ringen på. sitt finger, asken med ktihl pfi sitt bröst samt planispheren
öfver sitt hufVud. Han gick fram, löste svärdet samt tog signetringen,
pla-nisphere» oeh asken med kilhl; och si! då ljödo allehanda tonverktyg till
hans ära, och skattens genare ropade: måtte du få njuta af det, som du
vunnit* o Djadar! Musiken fortfor att ljuda, tilldess han aflägsnade sig
från skatthvalfvet och kom upp till Maghrabinen, som nu slutade med
be-sväijelsem och rökandet, stod upp, tryckte honom till sitt bröst och
helsade hoBom; men Djudar lemnade honom de fyra dyrbarheterna. Dem
tog Maglwabinen och ropade åt de begge slafvarne, som genast togo ned
ttltet oth förde det till dess rum igen. hvarefter de kowrtio tillbaka’ med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
