- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
124

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

berättelsen Ö|| djudar.

imellan; men dessa kunna icke delas, och deras varde icke bestämmas i
penningar. Om de skaras i tu, så fir deras magiska kraft tillintetgjord;
lemnen den derföre hos mig, så skall jag framtaga det, soin J viljen äta
vid hvarje tillfälle, samt skall vara belåten med att erhålla en beta af
eder; om ni derjemte viljen kosta på mig någonting till kläder, så skall
jag tacksamt erkänna detta, och må enhvar af eder börja något slags
handel. J ären mina söner, och jag är eder moder; låtom derföre allt
förblifva vid det gamla; i händelse er broder kommer, kan han lätt göra
er någonting ondt. De gingo likväl icke in på hennes förslag, utan
tillbragte den nästföljande natten i tvist med hvarandra. Då hände sig, att
en man lyssnade på dem, en kowwås ’), som tillhörde konungens lifvakt,
och som befann sig på besök uti ett hus, hvilket låg i närheten af
Dju-dars, och der ett fönster stod öppet. Denna kowwås såg ut genom
fönstret och hörde hela tvisten tillika med allt, hvad de talade och yttrade
sins imellan. När det blef morgon, begaf sig kowwås’en till konungen,
hvars namn var Shems ed-Döleh, konung af Egypten på denna tid.
samt meddelade honom allt hvad han hade hört; då sände konungen efter
Djudars bägge bröder, lät hemta dem och lägga detn på sträckbänken.
De bekände alltsammans, och konungen lät taga sadelpåsarna ifrån dera
samt kasta dem i fängelse; men åt Djudars moder anslog han tillräckliga
medel för hennes dagliga underhåll. — Så förhöll det sig med dem.

Djudar förblef ett helt år i trälarbete uti Suez. Då hände sig, att
han med åtskilliga andra befann sig om bord på ett skepp, när det mot
dem reste sig en vind, som kastade skeppet, hvarpå de befunno sig, mot
ett berg, så att det blef slaget i stycken, och alla, som derpå voro,
kastades i hafvet. Ingen uppnådde stranden, med undantag af Djudar, utan
alla de öfriga omkommo. När Djudar kommit till stranden, vandrade ban,
tilldess han kom till ett Arabläger på en väl vattnad betesmark, och här
tillfrågade man honom, hvem ban vore; han berättade, att han tillhört
besättningen på ett skepp, och meddelade dem sina händelser. Uti
lägret fanns en köpman af folket i Djidda "), som hade medlidande med
honom och sade: vill du bli min tjenare, du man ifrån Kairo? Om du
det vill, så skall jag gifva dig kläder och taga dig med till Djidda. —

*) PolMJensteman.

**) Mekka* hamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free