Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN 011 »JUDAR.
131
®nk någonting åt mig, o tezlr! — Svarade veziren: sänd emiren till
honom och inbjnd honom till ett gästabud! Der skall jag på dina vägnar
bete honom all uppmärksamhet, visa mig vänlig emot honom och fråga
honom, huru han befinner sig. Sedan få vi vidare betänka oss! Är hans
mod högt, så måste vi lägga någon snara för honom; är åter hans mod
ringa, så må du låta gripa honom och göra med honom hvad dig täckes.
— Konungen sade: sänd och låt bjuda honom 1
Han befallde en emir, hvars namn var Emir Osmån, att begifva sig
tfll Dgudar, bjuda honom och säga till honom: konungen kallar dig till
gästabud. Den nämda emiren var enfaldig och högmodig; när han kom
fram till Djudars palats, såg han en eunuch sitta utanför porten i en stol;
men eonuchen reste sig icke honom till mötes, utan satt stilla, sotn skulle
ingen nalkats, fastän Emir Osmàn hade med sig femtio män. Emir
Os-män närmade sig och sade: slaf, hvar är din hene? Han svarade: inne i
palatset, — men bibehöll sin sittande ställning äfven under det han
talade till emiren. Då blef emir Osmån vred och sade till honom: usle
slaf; har du icke försyn för mig, eftersom, när jag talar dig till, du lägger
dig ned, lik dem, som ingen blygsel hafva? — Eunuchen svarade: gack
härifrån ooh prata icke! — Knappt hade emiren hört dessa eunuchens
ord, förrän han blef utom sig af raseri, lyfte sin klubba och redde sig att
slå till eunuchen, ty han visste icke, att denne var en djefvnl. När
eunuchen varseblef den lyftade stridsklubban, stod han upp och rusade på
ho-noo, ryckte klubban ifrån honom och gaf honom fyra slag dermed; de
femtio männen, som voro med emiren, kunde dock icke ined lugn åse,
hum deras höfding blef slagen, utan drogo sina svärd och ämnade hugga
stafven ibjlH. Men slafVen sadè: skolen j draga edra svärd, j hundar? —
Dermed föll han öfver dem, bräckte benen på en och hvar, som han
Mlffadfe med sin stridsklubba, och dränkte honom i hans blod.
Förskräckte skingrade de sig alla och upphörde icke att fly, förrän de,
förtöjda’ af honom, kommit ett långt stycke från palatsets port; då vände
han om och satte sig åter på sin stol, utan att vidare bekymra sig om
dem. Så vände emir Osmån och hans följeslagare slagna och förföljda
tillbaka till konung Shems ed-Doleli och meddelade denne hvad som
vederfarits dem. Emir Osmdn sade till konungen: o tidens konung, när jag
anlände till palatsets port, såg jag, att en eunuch satt vid dörren på en
gyltonö stot. Han var högfärdig, och när han såg mig nalkas, lade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
