Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJOUA&Ml AP HAFVET.
143
riket ifrån oss. Jag har äfven en broder, som heter Saleh, och min
Moder Sr en bland hafvets qvinnor; och jag kom i ovänskap med min
broder och svor, att jag skulle öfverlemna mig åt en man af landets
inbyggare. Derföre begaf jag mig upp utur hafvet och satte mig på stranden
af en ö uti månskenet; der kom förbi mig en man, som tog mig, förde
mig till sin boning ocb ville göra mig till sin frilla; men jag slog honom
fur hans hufvud, så att han var döden nära. Då giek han bort och sålde
mig till den man, af hvilken du erhöll mig; men han var en god och
förträfflig man, trofast, adel och lefvande efter Islams föreskrifter. Men
om icke ditt hjerta älskat mig, och om du icke föredragit mig
framfor alla dina öfriga qvinnor, så skulle jag icke hafva stadnat en enda
timma qvar hos dig, utan skulle jag hafva kastat mig ned i hafvet
ifrån detta fönster samt begifvit mig till min moder och mitt folk.
Jag blyges dock att uppsöka dem i det tillstånd, hvari jag au
befinner mig, ty de skulle tanka ondt om mig och, äfven om jag
bekräftade det med ed, icke vilja tro mig, om jag berättade dem, att ert
konung köpt mig för sina penningar, utsett mig till sitt allt i verMeo
samt hållit mig högre än alla sina qvinnor och allt det, som hans högra
band egde. Sådant fir förhållandet med mig, och frid vare dig! — När
han hört hennes ord, tackade han henne, kysste henne mellan ögonen
och sade till henne: vid Allah, min herrskarinna, mina ögons ljus,jag kan
icke uthärda skilsmessan ifrån dig en enda timma, och, om du öfvergifver
mig, skall jag ögonblickligen dö. Huru skola vi nu stafla sakerna? —
Hon svarade: o min herre, tiden för min nedkomst ar nära, och mina anhöriga
måste komma hit. — Huru kunna de gå uti hafvet, utan att bli våta? — frågade
konungen. — Hon svarade: vi gå uti hafvet såsom J gån på land genom kraften
hos de namn, som äro ristade på Salomos, Davids sona, insegel, frid
vare dem bägge! Men, o konung, när mina fränder och toma bröder køm^
ma, skall jag säga dem, att du köpt mig med dina penningar, att du
behandlat mig vänskapligt och med all heder, och d& skall det vara godt,
att du för dem bekräftar mina ord. De skola äfven sø din prakt med
egna ögon och bli öfvertygade derom, att du är en konung, son af en
konung. — Derpå sade konungen: o min herrskarinna, gör hvad som
synes dig lämpligt och hvad du önskar; jag skall efterkomma din önskan
i allting. Men jungfrun tillade: vet, o tidens konung, att vi gå uti
hafvet med öppna ögon och se hvad som finnes deruti; vi se solen, månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
