Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
BEHlTTKLSEH OM SKJF EL-MULUK
konungarne öfver de rättrogna andar, som bo uti staden Babil samt
dväljas uti Ads den Stores sons trädgård Irem! — Då sade veziren Saed till
konung Syf el-Muluk: o min broder, vet du, hvilken bland qvinnor, som
Br urbilden till denna afbild, på det vi måtte kunna uppsöka henne? Sejf
el-Muluk svarade: ney, vid Allah, o min broder; jag känner icke urbilden
till denna afbild. Saed återtog: kom och läs denna inskrift! Sejf
el-Mu-luk närmade sig, läste inskriften på kronan och förstod dess innehåll; då
uppgaf han ett Uudeligt utrop från sitt innersta hjerta och suckade cjjupL
— Men Saed sade till honom: o min broder, om urbilden till denna
afbild verkligen finnes till, om hon heter Bedia el-Djemål och finnes till uti
verlden, så skall jag skynda att uppsöka henne utan tidsutdrägt, på det
du måtte vinna din önskan. Derföre besvär jag dig vid Allah, o min
broder, att du måtte afstå från att fölla tårar och mottaga infor dig rikets
män att uppvakta dig; men när det blir morgon, skall du kalla till dig
köpmän, fattiga munkar, vägfarande och tiggare samt tillfråga dem om
den här nämnda staden. Måhända skall, genom Guds välsignelse (Hans
flillkomlighet vare upphöjd och hans namn prisadt!) och med Hans hjelp
någon kunna visa oss vägen dit samt till Irems trädgård.
N&r det blef morgon, stod Seyf el-Muluk upp och satte sig efter hans
råd på thronen; men lifYocken hade han med sig, ty allt ifrån denna
stund stod han icke upp och satt icke ned, icke heller ville sömnen
komma till honom, så framt han icke hade densamma hos sig. Emirerna,
vezirerna, höfdingarne och rikets store trädde inför honom; men när hela
hofvet var samladt och alla ordnade som sig borde, sade konung Sejf
el-Muluk till sin vezir Saed: gack till dem och säg dem, att konungen
blifvit opasslig, samt att han tillbragt den nästförlidna natten i ett
tillstånd af ohelsa. Veziren Saed åtlydde befallningen och meddelade åt
folket det, som konungen hade sagt. När konung Asim sporde detta,
blef ban bekymrad for sin sons heisotillstånd, hvarföre han lät kalla de
vise och stjerntydarne samt begaf sig med dem till sin son Syfel-Muluk.
De sågo på honom och förskrefvo åt honom en läkedryck; men på hela
tre månaders tid spordes hos honom ingen förbättring. Då blef konung
Asim vred på de visa, som stodo inför honom, och sade: ve eder, j
hundar! Ären j alla ur stånd att göra min son helbregda? Om j y genast
gören honom helbregda, skall jag låta döda er alla! — Den förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
