Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BKD1A F.I-DJFJUAL.
225
anledningen tiü hans öden; men min blyghet förtyuder mig att göra dét.
Sade Bedia el-Djemàl: hvad är orsaken till din blyghet, då da fir min
syster och vftninna, då vi hafva så mycket gemensamt oss imellan, och
jag vet, att du icke önskar mig annat fin det, som är godt? Hvarföre
skulle du då vara blyg för mig? Meddela mig det, som du har att säga,
och var icke blyg för mig, dölj icke heller för mig någonting af saken!
Dolet Khatun svarade: sannerligen, han såg din afbildning på den
lifrock, som din fader sfinde till Salomo, Davids son, — frid vare dem
bBgge! SalQmo uppvecklade den icke och såg icke hvad som fanns derpå,
utan sfinde den till konung Asim, Safwåns son, konungen i Egypten,
bland andra dyrbarheter och sfillsamheter, som han tillsftnde honom; och
konung Asim gaf den åt sin son Sejf el-Muluk utan att sjelf se derpå.
Når Sqjf el-Moluk mottog den, uppvecklade han Iifrocken i afsigt att sjelf
taga den på sig, men fick der se din afbildning och blef förälskad deri;
derföre begaf han Big å väg för att uppsöka dig, och alla dessa
veder-vfirdlgheter har han utstått för din skull. Bedia el-Djemål rodnade, och
hon blygdes inför Dolet Khatun; hon sade: detta är sannerligen
någonting, som aldrig kan ske, ty menniskornas slägte stämmer icke öfverens
med andarnes. Men Dolet Khatun började att för henne beskrifva Styf
el-Muluk, hans fägring, hans höfviska låter och hans ridderlighet; hon
lof-prisade honom, uppräknade alla hans fullkomligheter och tillade slutligen:
o min syster, för Guds skull (Hans namn vare upphöjdt!) och för min
skull ber jag dig göra honom ett besök, om du fin icke talar mer än ett
enda ord. Bedia el-Djemål svarade: sannerligen, till de ord, som du
yttrat, vill jag icke lyssna, och icke heller fimnar jag efterkomma den
önskan, som du uttryckt med dem. Och hon antog ett utseende, som skulle
hon icke hört någonting deraf, och som skulle ingen kärlek till Sq’f
el-Muluk, ingen beundran för bans höfviskhet och ridderlighet hafva funnit
insteg i hennes hjerta. Dolet Khatun ödnyukade sig inför henne, kysste
bennes fötter och sade: o Bedia el-Djemål, vid den nyölk, som vi hafva
diat, både du och jag, samt vid de tecken, som äro ristade på Salomos
insegel ffrid tare honom!), besvär jag dig att lyssna till mina ord, ty
jag förband mig inför honom i det Höga Palatset, att jag skulle
förskaffa honom tillfälle att fa se ditt anlete. Jag besvär dig derföre vid
AHfh, att da måtte .en gång låta honom få se din skönhet, för minsknll,
Th» °<V E. Krft. V. & 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
