Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
abu sir och abd kir.
188
och framför honom, samt begaf wg till badet Hftn satt Hf vid dOrreh
tiii budet, och ltfr han «tod vid dörren, kände han doften af brinnande
aioe, såg folk gå in och komma ut samt varseblef, att sténbfinkarne vorö
uppfyllda med både fullvuxna och barn. Han trfldde in uti förhuset och
hlef der varse Abu Sir, som stod upp honom titi mötes och blef glad
Öfver att se honom; och Abu Krr sade till honom: »r detta att hälla ett
förbund, som blifvit ingånget mellan söner af fribørna och redliga män?
Jag har för min räkning öppnat ett färgeri och har blifvit mästaren bland
stadens färgare samt bekant med konungen; jag befinner mig i lycka och
trefnad; men ändock kommer du icke till mig, hör dig icke om efter mig
och säger icke: hvar Är min kamrat? Jag har varit ur stånd att flnnà
-dig oaktadt alla mina efterspaningar och fastän jag sändt mina svattà
slafvar och mina mamluker att söka dig uti kh&nerna och på aHa artdrk
ställen; de visste icke, huru de skulle få rätt på dig, och ingen fknns,
sora kunde meddela dem tidender om dig. — Svarade Abu Sir: kbm jag
icke till dig, och kallade du mig icke för tjuf, piskade mig och
misshandlade mig för allt folks ögon? — Nu syntes Abu Kir bedröfvad oChsade:
hvad för ord äro dessa? År du^den mannen, som jag slog? — Abu Sir
svarade: ja; den mannen var just jag. Men Abu Kir svor hdnom till med
tusende eder, att ban icke känt igen honom, och sade: en, som likrMé
dig, brakade hvaije deg komma och spjäla färggods, och jag tyckte, ätt’
du var densamma mannen. Så fortfor han att låtsa ångetfbllhfet deröfver,
att slå sina händer tillhopa och säga: det flnnes ingen kraft eller tta^t
annat än hos Gud, den Högste, den Störste! Jäg har handlat orättfårdf^C
emot dig; men hvarföre gaf du dig icke tillkänna för mig och sade: ja^
är den och den? Felet är sålunda ditt, som icke gaf dig tillkänna, i
synnerhet som jag var yr i hufvudet af mina många göromål. — Öå sade
Abu Sir till honom? måtte Gud förlåta dig, o min kamrat! Dènna
händelse hade på förhand blifvit bestämd, och upprättelsen tillhör Gud. Stig
in; lägg af dina kläder och bada efter hjertans lust! — Abu Kir återtog i
vid Allah, jag besvär dig, att du måtte förlåta mig, o min broder! Och
Abu Sir svarade: måtte Gnd frikänna dig från allt ansvar öCh förlåta dig),
ty det var af evighet förutbestämdt, att detta skulle mig vederftras!
Vidare rade Ahu Kir till honom: huru har du kommit idefesafjtëarM
omständigheter? Hän svarade: densamme,. Bom hjelpte dig, hjelpte äfven
mig; jag begaf mig nämligen till konungen och btøkréf för hohöm, hurti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
