Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Dermed öfverlemnade Mahmud slöjan åt konungen och gick. Konungen kände
igen slöjan, hvilken han för få dagar sedan skänkt åt sin vezir, som lemnat henne
åt slafvinnas
Denna hemtades till palatset, der såret på hennes hand satte hennes brottslighet
utom »lit tvifvel. Hon blef som trollqvinna dömd att hungra till döds i en djup
graf, ur hvilken all flykt var omöjlig. Knappt hade Mahmud sport den lyckliga
utgången på sitt anslag, förrän ban skyndade till grafven och lyckades besticka
väktarne, för hvilka han berättade sitt märkvärdiga äfventyr. Han befriade henne med
deras tillhjelp, sedan de först af honom tagit ett löfte, att han genast skulle lemna
landet med henne. Detta löfte höll han och lefde länge lyckligt med sin älskade.
Sultanen befallde åter, att Nurdjehftn genast skulle dödas.
På detta sätt hade under fyratio dagar stundom vezirerna, stundom den förslagna
Kbansade beherrskat konungens sinne. Efter solens uppgång på fyrationdeförsta
dagen satte sig Sindibad på sin thron, utdelade sina befallningar åt skarprättaren och
befallde, att hans son skulle föras fram. Äfven de fyrtio vezirerna fördes fängslade
inför honom. Skarprättaren satte en bindel för Nurdjebäns ögon och frågade
konungen tvänne gånger, om han skulle hugga till. Sedan Sindibad bejakat detta, talade
skarprättaren: »mägtige konung, gif mig befallningen för tredje gången; öfverväg
noga, att en sen ånger Icke kan godtgöra det, som du nu befaller mig I»
Sindibad ämnade förnya Sin befallning, då Abu Maschar, Nurdjehftns vise lärare,
infann sig. Han blef genast gripen af lifvakten oeh släpad inför thronen, från
hvilken konungen ropade till honom: — eländige, med ditt hufvud skall du böta
derför, att ditt trolösa råd förmått min son till en så envis tystnad! — Ja, herre, —
svarade den vise; — din son måste I fyrtio dagar iakttaga en obrottslig tystnad, för
att undvika de olyckor, med hvilka stjernorna hotade honom. Nu är denna tid till
ända, öch han får återigen tala.
Genast lossades bindeln från Nurdjehåns ögon, och den unga fursten berättade,
huru allt tillgått mellan honom och bans styfmoder. Han åberopade till vittnen
Khansades slafvinnor, hvilka erkände, att de bakom en tunn vägg hade hört allt.
Konungen Ångrade hvad han gjort och bevisade sin son den högsta ära samt
försäkrade derjemte de fyrtio vezirerna om sin nåd. Men Kbansade blef afrättad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
